Med huvudet fullt av för många tunga tankar kom jag hem nu på kvällen och var både hungrig och trött. Hade lätt kunnat lägga mig på soffan och grubblat en (förmodligen alldeles för lång) stund, men istället drog jag på mig en sliten gammal t-shirt och knöt på mig löparskorna för en kort runda ute i sommarkvällen. Tänkte mig en lugn och fin löpstund, men den sista kilometern gick alldeles för snabbt och jag hörde mig själv säga till mig själv att inte ge upp utan fortsätta att öka. Skönt för huvudet men otroligt oskönt för kroppen. På bryggan hemma avslutade jag med 160 utfallssteg för att fira att ännu…