Efter en natt helt ensam(!) på vandrarhemmet här i Evertsberg är det då dags att springa den andra och sista sträckan hem. Träningsvärken jag har i låren efter gårdagens allt parerande över rötter och stenar är smått brutal, men jag räknar med att mjuka upp den efter ett par kilometer. Mina ömmande fötter och mörbultade stortår kommer förmodligen att domna bort efter någon halvmil.
Det finns en massa fler krämpor och känningar jag skulle kunna skriva om, men istället väljer jag att konstatera att jag har sovit väldigt gott i den gamla våningssängen, att vätskebalansen i kroppen verkar vara helt ok igen efter gårdagens bastulöpning och att det faktiskt känns lite svalare ute idag. Jag gick upp tidigt för att beta av ett par timmar i det svala morgondiset och minimera antalet kilometer i den värsta sommarvärmen…det kommer att bli utmanande nog ändå att ta sig de 43 återstående kilometrarna hem.
Mitt enda fokus idag är målet i Mora och kramarna som väntar där. Wish me luck.
9 Comments
Linnea
8 juli, 2013 at 07:47Du är galet grym och jag är sååå imponerad av dig!!! Lycka till idag!
Charlotte
8 juli, 2013 at 08:04Lycka till! Imponerande! Du grejar det, ditt pannben verkar vara av stål!
Petra
8 juli, 2013 at 08:06Shit, vad grym du är! Hur orkar du? 🙂 *impad*
Helena
9 juli, 2013 at 07:32Ja, hur orkar jag..? Gjorde det knappt… 😉
Ann
8 juli, 2013 at 10:08Du är helt grym Helena! Tänker på dig idag. Snart är det klart – fy FAN så skönt! Heja du!
Johanna
8 juli, 2013 at 10:35Fan vad bra du är Helena! Heja heja hela vägen hem!
mamma
8 juli, 2013 at 10:48Åhhhhh snart blir de massor av kramar 🙂
pilla
8 juli, 2013 at 12:53Vilken cykeltalang du är!
Helena
8 juli, 2013 at 15:21Cykel? Jag har sprungit! 🙂