Semester…på riktigt.
Ett par dagar digital detox och dalaluft. Regnlöpning och frukost med mamma. Totalt lugn och dagar utan stress. Svart kaffe och en sammetslen katt. Laddning av batterier och bara fötter. Jag älskar det här livet.
Du kanske också gillar
Löparåret 2019 – en bergochdalbana
Hatkärlek till Hammarbybacken
11 kommentarer
pilla
Det där såg…. skönt ut! Njut!
Rund är också en form!
Det förstår jag. Låter härligt! 🙂
sofia h
Hej Helena!!!!
Åhhh jag vet inte alls vart jag ska börja. För några veckor sedan kom jag av en händelse in på din blogg. Tror att det var träningen och löpningen som jag var ute efter först. Gillar verkligen att läsa om det o få insåiroation……men ju mer jag läste desto mindre handlade det, för mig, om träningen. Jagblev verkligen fångad. Jag tyckte det var så intressant att få lära känna en person som jag aldrig ens träffatoch följa din vardag. Tror att jag blev riktigt fast när jag var tvugnen att gå till baka o se vad som hade gjort dig så ledsen och fick läsa om din mormor. Jag beklagar verkligen. Jag fick själv en stroke för dryga tre år sedan och jag vet inte men det berör mig så mycket att läsa om andra som drabbats av samma öde.
Jag fängslades verkligen av din energi och kände attjag ville börja från början….sagt och gjort. Nu läser jag din blogg som en bok 🙂 vet inte hur många timmar jag har ängnat åt innlägg. Ha ha förstår att det kan låte som värsta stalkern men inte alls på det sättet. Jag läser den som en självbiograafi ochför att hitta inspiration. Jagbefinner mig i en vändpunkt i livet och har massa tankar ofunderingar kring framtiden. Just nu är jag med min pojkvän i Vancouver (försöker rehabilitera mig själv med allt vad det innebär. Göra saker som jag mår bra av och träna min hjärna så den blir så bra som den bara kan, typ läsa, skriva, prata engelska……..grym hjärnträning 🙂 ) och har hur mycket tid som helst att bara reflektera, träna, njuta och fundera på hur o vad jag vill göra med mitt liv. En riktig vändpunkt och din blogg kunde inte ha kommit mer lämpligt 🙂 Få se vad jag hittar på med mitt liv när jag kommer hem………..det är lite skrämmande att inte veta men oxå ack så spännande. Det känns som en helt ny värld öppnade sig när jag faktiskt tog språnget o vågade lite mer än vad jag vanligtvis vågar. Näääää nu blir detta alldeles för långdraget och det enda jag egentligen ville var att tacka för en gryyyyym blogg med massor av inspiration. Nu tänker jag börja med 1 januari 2010……..spännande!!!!! 🙂 Ha det bäst och njut av sommaren…..det gör jag!
sofia h
Oj då! Insåg inte riktigt att kommentaren skulle bli sååååå lång 🙂 sorry!!!!! Ha det gött 🙂
sofia h
Hej igen! Om du menade min kommentar så tack och om du menade någon av de andra så förstår jag alltför väl det är ju aalltid härligt att få positiv energi av ngn i form av positiviteter om sig själv……ger ju liksom lite boost att få höra att man är en härlig person.
Förresten har tänkt lte på det här. Du verkar ju vara en person som har många järn i elden och hoppar på en del projekt. Du har aldrig funderat på att ge ut en bok ( om du inte redan gjort det förstås). Jag har ju läst din blogg från början lite som en bok med inläggen som kapitel. Du har inte funderat på att på ngt sätt ge ut din blogg som bok. Kan ju bara gå till migsjälv men jag hade ju gärna läst den boken. Blir som en självbiografi om helena. Enkelt att läsa med små korta kapitel och innehållet blir ju väldigt varierande och insperarande. Förstår verkligen om du tycker det skulle bli lite för självutlämnande för att ge ut som bok men jag tyckte bara att det kunde vara en skön ide!!! Något att tänka på eller att bara slå ur hågen direkt men bara ett förslag 🙂 Ha en go dag!!!! o lycka till med Vasaloppslöpningen! Låter som en fantastisk ide! 🙂
Pingback:
Erika
Sofia – och Helena är faktiskt precis så inspirerande och stark och mänsklig och underbar i verkliga livet. Se till att läsa om hennes åttiomilsvandring – jag gråter.
sofia h
Erika- Har nästan förstått det 😉 Det ska jag absolut inte missa. Ser redan fram emot det 🙂 Ha det bra!!!!! 🙂
sofia h
har precis läst om 80-milsvandringen. måste ha varit en enorm känsla att vara framme och vara klar med sin utmaningen och känna sig så stark. veta vad man har tagit sig i genom o vara så mycket starkare just av vetskapen att man klarade det. så grymt jobbat! och nu är du färdig med en niomilalöpning.Starkt jobbat!!!
Helena
Ja, det var ett pannbensbygge utan dess like, det kan jag lova… Det bästa jag har gjort!
sofia h
gött 🙂