En träningsform jag inte förstår

Inlägg nummer fyra i #uppochhoppaijuni är svårt. Jag ska klura ut en träningsform jag inte förstår.

Jag vill ju liksom förstå alla träningsformer eftersom jag tycker att det är bra så länge folk rör på sig, sen spelar det väl inte så stor roll vilken typ av träning man pysslar med tänker jag. Min första tanke var dock faktiskt spinning, eftersom jag tycker att det är märkligt att krypa ihop med sin kropp (som redan förmodligen sitter för mycket) på en cykel inomhus, utan den underbara friska luften att dra ner i lungorna och sedan ge järnet för att inte komma någonstans…”getting nowhere, fast” som en klok vän till mig brukar säga. Lite samma känsla som löpband fast utan någon rörelse för överkroppen. Jag har också gjort det, men numera tycker jag att det är lite märkligt. Men jag förstår ändå spinning någonstans och gillar att folk hellre ägnar sig åt det än att sitta i soffan.

Men. Så slog det mig. Tjurfäktning. Det räknas väl som ”träning” antar jag(?) och jag säger bara FY FAN. Den dagen man stänger in även matadoren i mörkret innan fighten för att sen släppa ut honom i bländande solljus och låta honom torteras av picadorerna med en lans rakt in i nacken, ett antal spjut med hullingar i ryggen och slutligen med ett svärd rakt in i hjärtat. Den dagen kan jag överväga att gå och titta på skiten.

Bild tagen 2010, på väg in till Leon längs El Camino de Santiago de Compostela.