Mora Långa (och varma)

Efter en lagom milslång runda i tisdags och snabba, korta intervaller på bana igår var jag sugen på att ge mig ut och springa lite längre idag. Det är ju dessutom bara 30 dagar kvar till sommarens stora utmaning då jag ska ge mig på att springa 90 kilometer. ”Mora långa” lät därför som en ypperlig idé igår kväll när jag googlade färdigmarkerade längre rundor här i närheten; 24 kilometer lätt kuperad terräng i de vackra dalaskogarna.

Idén kändes inte riktigt lika klockren imorse. Klarblå himmel och gassande sol var inte riktigt vad jag önskade mig  – jag blir lätt väldigt loj i värme – men jag höll tummarna för mycket skugga i skogen. Skugga fick jag också. Jag fick dock ännu mer stillastående luft, tryckande värme och en kropp som började säga nej från kilometer nummer tre. Tre. Jag fick helt enkelt köra den avslutande halvmaran på rent pannben. Pannbenet är dock något som kommer att behövas den 20 augusti så även de träningspass som går på ren järnvilja och totalt saknar flow är bra träningspass.

Det var dock värt det flera gånger om. Mora långa är den vackraste skogsrundan jag har sprungit på väldigt länge, och även om jag var så kokande varm att jag en gång fick doppa hela huvudet i Österdalälven så åkte jag hem med ett stort leende på läpparna. #njutomhusjuli när det är som bäst…även om den största njutningen kom efteråt när jag fick slänga mig i Siljan. Jag låter bilderna från dagen tala för sig själva och råder alla som kommer till Mora att leta upp Mora långa.