Mora Trail och Thomas Alm

Idag gick premiärupplagan av Mora Trail av stapeln. Jag var ändå på plats i Dalarna hemma hos mamma och ville såklart inte missa chansen att få springa ett traillopp i skogarna runt lillebrors sommarstuga. Jag kan bara säga GRATTIS till arrangörerna för ett fantastiskt härligt lopp!
Banan mätte 15 kuperade kilometer och det gick att välja på ett, två eller tre varv. Jag valde ett för att vara säker på att hinna med tåget hem till Stockholm igen, och även om jag såhär i efterhand hade hunnit med två så är jag så glad att jag sprang det ”korta” loppet.

En helt fantastiskt vacker bana, men redan efter de inledande 2,5 kilometerna uppför Hökberget mot Hökbergs fäbod i kokande sommarhetta insåg jag att det inte skulle bli någon lek. Jag slet från 3 kilometer och framåt. Även om jag under ett gäng kilometer drogs av ett skönt gäng från Team Nordic Trail som var på besök hade jag ett varmt helvete därute. Varmt och kuperat som sjutton är uppenbarligen inte en favoritsituation för en trailnybörjare(?).
Vid 10-11 kilometer ville jag sätta mig ner och gråta och mitt huvud kokade. De sista 3 var inte kul för fem j*vla öre trots att de var de flackaste längs hela banan. När jag sprang över mållinjen trodde jag på riktigt att jag var sist av alla tjejer i mål men det visade sig inte vara fallet. Jag är otroligt glad och nöjd över min 8:e plats efter orienteringstjejer och diverse bergsgetter! Jag har nog aldrig sprungit ett långsammare 15-kilometerslopp men det är bara att inse att trail inte är asfalt. Det tar tid att lära sig att skippa kilometertiderna och bara ”njuta” av naturen…

Men det är egentligen inte mig jag vill prata om. Jag vill prata om Thomas Alm. Jag träffade Thomas första gången för ungefär ett år sedan och sedan dess har jag följt hans framfart och galna idéer. Hans senaste projekt är så fint och värt all spridning det kan få.
Thomas mamma dog i cancer för 6 år sedan. Han har även förlorat farmor, mormor och morbror till den vidriga sjukdomen och vill nu göra skillnad. År 2016, året då han fyller 40, springer han därför 40 lopp som är maratonlånga eller längre för att samla in pengar till Cancerfonden.

Jag blev så glad när Thomas hörde av sig härom dagen och berättade att han skulle komma till Mora för att springa Mora Trail (45 kilometer såklart), lopp nummer 23 i ordningen. Vad han gjorde igår? Sprang Kustmaran Kristianopel i Blekinge. Ja, och sen körde han bil till Mora och idag sprang han 45 kilometer trail. Och för sju dagar sedan sprang han Båstad Marathon. Och sådär har han hållit på sedan den 16 januari (här kan du se vilka lopp han har kvar i år).
Jag säger inte att det är hälsosamt för kroppen att göra det Thomas gör, men jag säger att det är otroligt inspirerande och beundransvärt att han gör det för att bekämpa en sjukdom som har tagit en stor del av hans familj. Och många andras familjer.

Min tid i mål idag blev 1 timme och 26 minuter och jag har därför skänkt 126 kronor till Thomas insamling idag. Det är inte mycket, men det är något. Snälla alla som läser det här, gör det ni också, skänk en liten slant. Ingen kan göra allt men alla kan göra något…och idag skänkte Mora Trail 10% av hela sin cafékassa till Cancerfonden. Fint.

Här hittar ni Thomas insamling.