>Snorig men solig söndag
>
Ok. Nike Convention 2010 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Dag 1 resluterade i noll minuters träning och idag, dag 2, är jag inte ens där. Istället sitter jag här hemma i min soffa med ett huvud som väger närmare ett ton och snorar som aldrig förr.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes riktigt bittert när jag vaknade imorse och insåg att förkylningen är värre idag än igår. För en sekund blev jag nästan lite förbannad och ville skrika rakt ut av frustration och irritation. Men jag hann inte, för jag somnade om.
När jag sen vaknade igen slogs jag av tanken att första klassen snart skulle dra igång, att jag inte skulle få vara med utan istället surt få dra på mig mina raggsockor och förflytta mig till soffan. Bittert.
Men sen slog det mig. Skärp dig, Helena. Hur viktigt kan det vara, är det verkligen hela världen? Tänkte på samtalet jag hade med mamma igår, hur vi pratade om att vi bara har varandra till låns här på jorden. Tänkte på Martin och hans familj, på den vansinniga tragedi de har utsatts för. Tänkte på att min förkylning lika gärna kunde ha varit en dubbelsidig lunginflammation. Tänkte på att jag har allt jag behöver, och frågade mig själv hur mycket energi man kan orka lägga på att bli irriterad över att man inte kan vara med på fyra egentligen helt obetydliga dansklasser, bara för att man är en obotlig endorfinknarkare? Nej, skärpning.
Nu ska jag njuta av min dag här hemma. Tända fler ljus. Mysa. Ta ett bad. Läsa. Planera resor. Njuta.
Foto privat. Hemma hos mig.
12 kommentarer
Josefine
>Det är bra att titta på "the bigger picture" också ibland 🙂 Men jag förstår ändå att det surt att missa något som man har laddat för. Krya på dig!
mamma
>Det gläder mej att läsa det du skriver idag.
Som sagt…tanken är en viktig del i livet.
Visst är träning en viktig del mångas liv…men inte så de tar över ens liv.
Meningen är att man ska njuta av tillvaron.
Då kan man prata om livskvalite.
Heja Helena att du tänker på dej själv idag.
Ha en mysig dag med dina ljus o pappersnäsdukar 🙂
Stor kram från ett soligt med kallt Mora.
Karin
>Bra att du har detta perspektiv! Det är så lätt att snöa in sig på sina egna små och egentligen obetydliga bekymmer ibland, att det då kan vara svårt att se på det från ett annat pespektiv. Men du gör helt rätt att njuta med de tända ljusen istället, ta hand om din kropp med vila och glädja dig över allt gott i livet.
Krya på dig!
Everyday Matters
>Det var det mest sorgliga och mest berörande jag läst på länge. Jag har en son i den åldern, tårar….
Krya på dig Helena!
Erika
>Åh, hoppas du mår bättre snart. Det kommer fler konvent, men det finns bara en du.
Ann
>Fina du, krya på dig! Det kommer som sagt var fler tillfällen. Visst, det är en bagatell i det stora hela, men jag förstår att det känns bittert ändå.
Tack för rådet ang. BC, jag tar det lilla lugna träningsmässigt idag…tror nämligen att jag gått och blivit bakis, nåt som inte hör till vanligheten direkt. Ska prova BA i morgon istället.
Skickar massa interaktiva kryapådig-kramar!!!
Ingela
>Härlig vändning! Det är precis så man ska tänka. Önskar jag kunde göra likadant, lite oftare. Men man lär sig så länge man lever 🙂
Krya på dig!
Kram
Pernilla
>Bra att Du lyssnade på kroppen och somnade om idag. Det kan ju bli så tråkigt om man utsätter kroppen under sjukdom.. Och även om det är tråkigt att missa något som man längtat efter så blir det nog fler Convent – inte med exakt samma program då men ändå..
Bädda ner dig i soffan och försök krya på dig nu!
Kram
Sandra
>Riktigt bra perspektivbyte! Det är så livet behöver levas. Härligt!
Andréa
>Först tänkte jag skriva att jag tycker så synd om dig som missade allt (precis som jag tyckt så synd om mig själv som inte hade råd att åka iår) men så tryckte jag på länken och läste vad martin drabbats av och fick lite perspektiv på tillvaron.. och skämdes lite för mina ytliga problem..
Fast självklart är det ändå jättetråkigt att du missade konventet, samtidigt som det kommer fler tillfällen.
Åsa
>Jag saknade dig där gumman! Hoppas att du mår bättre. Kramar
mojo
>Såå mysigt att ses i alla fall, Helena.
Som du själv skrev, det kommer fler tillfällen!
Hoppas att du kryar på dig snart, finingen.
Massa kramar
Mo