Semesterkänsla upphöjt till tusen

Jag lämnade jobbet för årets sommarsemester igår. I torsdags lämnade jag mitt andra jobb för någon typ av evig(?) semester. Känslan att gå på semester är alltid härlig, även om jag gillar mitt jobb och försöker att inte göra skillnad på dagar och dagar. Det är ändål rätt svårt att komma ifrån att de närmaste fem veckorna saknar en massa tider att passa. Inga deadlines som blinkar rött och noll to do-listor att bocka av. Ett par egna projekt rullar förstår på under sommaren, men de har jag ju alltid med mig i min väska.

Det gick bara ett par timmar efter att jag hade satt min mail på out of office innan det började krypa i kroppen. Längtan hem (ja, hem efter 18 år…) till Dalarna blev i vanlig sommarordning helt omöjlig att värja sig ifrån och jag klickade på boka i SJ:s app. Packade halva kvällen och 07.45 imorse satt jag på tåget norrut. Kostade på mig 1:a klass med frukost, fick oväntat sällskap av två mycket trevliga kvinnor och resan upp gick snabbare än jag kunde blinka.

Efter välbehövliga mammakramar och inköp av 15 liter(!) öländska jordgubbar landade jag på mammas gräsmatta. Låg där som ett streck i fyra timmar. Pratade med grannkatten. Snöt bort det sista av en förkylning som däckade mig i början av veckan. Läste ut Elefantkyrkogården av Patrik Vult von Steyern – en helt fantastisk bok om livets skörhet, om att inse att vi är dödliga och att krama allt det bästa ur livet. Nu. Innan det är försent.

Tog en skogspromenad där jag andas som bäst. Tittade tillbaka på ett spännande möte jag hade igår. Fick fjärilar i magen. Hoppas! Gläntade framåt mot en bra sommar. Kände fjärilarna komma tillbaka. Log för mig själv. Pulsen är nere på minimum och min sommarsemester 2017 hade inte kunnat börja mycket bättre.

Armband härifrån.