Ultravasan Q&A

Det har droppat in några frågor till mig efter mitt senaste Ultravasan-äventyr tillsammans med Team Mora One. Eftersom det finns en stor chans att det är fler som vill ta del av detta så samlar jag svaren här nedan. Håll till godo!

Behöver man ha med sig egen energi när man springer Ultravasan 90?

Spontant – nej. I år var det ju ett ganska speciellt lopp för mig eftersom vi startade vid midnatt. Vi testade att gå-lunka-löpa hela vägen, så vi hade följebil med oss. Eftersom jag sprang loppet på ”normalt” sätt förra året (race report finns här) kan jag dock konstatera att servicen är helt outstanding längs vägen, även utan följebil. Skulle jag springa loppet igen skulle jag nog skippa ryggan första biten. Kanske skulle jag skicka den i dropbagen till Evertsberg för att ha den andra halvan. Hungern och törsten blev inte helt otippat värre mot slutet och då kan det vara skönt att ha med sig något i väskan. Dock skulle jag inte ta en större än Salomons S-Lab Sense 2 – min smidigaste rygga någonsin! Ultravasan är väldigt bekväm på det sättet att det inte finns någon obligatorisk utrustning som måste bäras med under loppet.

Hur mycket erfarenhet av löpning tycker du att man ska ha för att ställa upp i Ultravasan 90?

Det här är ingen lätt fråga att svara på. När jag sprang min första Ultravasa förra året hade jag aldrig sprungit längre än 47 kilometer. Dock hade jag ju min 300 mil långa vandring i benen, plus ett par andra bravader som 800 km pilgrimsvandring till Santiago de Compostela, 110 km Fjällräven Classic och ett otal lopp i storleksordningen 5 – 42,2 kilometer under de senaste 8 åren. Jag tror i grund och botten inte att det handlar om att man har gjort distansen innan. Det är det inte många som har gjort. Snarare gäller det att man känner sin kropp väldigt väl och har ett hyfsat hum om vad den klarar. Man måste känna den så väl så att man vet vilka signaler man verkligen ska ta på allvar, och vilka man kan låta passera obemärkt.
När man ger sig in i ett 90 kilometer långt lopp är det inte frågan om man får ont, utan när. Jag vågar hävda att ingen som har tagit sig igenom 9 mil till fots har gjort det helt och hållet smärtfritt. Det gör ont lite här och där. Kroppen är oftast inte så värst bekväm med uppgiften och ska vi vara helt ärliga så finns det inte mycket som är särskilt hälsosamt med att förflytta sig 9 mil till fots. Dock lär man känna sin kropp bättre och bättre för varje träningspass, lopp och utmaning man utsätter den för. Man lär den att härda ut. Att på sitt eget sätt vänja sig vid långvarig belastning. Men man lär sig framför allt att tyda signaler och tolka sina smärtor.
Jag tycker att man ska ha kommit så långt i relationen till sin kropp (och knopp!) att man förstår när den säger ifrån på riktigt. För säga ifrån kommer den att göra, förr eller senare. Då gäller det att ha pannben nog att fortsätta eller avbryta, om nödvändigt. En inte helt lätt ekvation som tar några år att lära sig. Har man endast sprungit kortare lopp eller tränat väldigt få antal år tror jag att man gör bäst i att vänta ett tag. 9 mil är långt, faktiskt mycket längre än man kan tro.

Vad äter man under ett så långt lopp som Ultravasan 90?

För att formulera mig kort: allt. Chipsen på kontrollerna är de godaste ever! Pannkakorna ska vi inte tala om. Eller geléhallonen. Förra året åt jag en dubbel pannkaka med extra sylt, toppad med geléhallon. Inga konstigheter.
För att formulera mig längre: ät det du är van vid och behöver, och lite till. Testa vad din mage tål under dina långpass innan du ger dig på ett ultralopp. Många får problem med magen längs vägen för att de matar kroppen med konstiga saker som de annars aldrig äter. Det kanske inte är en bra idé att trycka i sig ett par pannkakor om man i sin vardag inte äter vetemjölsbaserade livsmedel? Kanske tål du inte sportdrycken som serveras eller kanske blir korvmackan (jodå, du kan bygga en egen korvmacka längs vägen) för tung att smälta om du ska springa samtidigt? Testa, testa, testa och ät sedan det du vet (eller iallafall så nära vet du kan komma) att kroppen fixar. Få vet hur kroppen mår efter 6-7-8-9 mil, men testar man innan så kan man iallafall få en hint.

Kan man anlita dig som personlig tränare och löpcoach?

Svar: ja. Dock arbetar jag till största delen online och utomhus. Skicka ett mail till helena@healthbyhelena.com så tar vi det därifrån!

Det var allt. Hoppas att jag har rätat ut några frågetecken och samtidigt väckt lite nyfikenhet att testa på ett lite längre lopp. Känslan när man passerar mållinjen överskuggar varenda liten krämpa längs vägen, jag lovar. Närmare odödlighet kommer man inte.