What a day!
Jag överlevde dagen…överlevde den med råge faktiskt.
En massa tester på menyn och coopertestet, eller rättare sagt det omvända coopertestet – snabbast möjliga tid på en förutbestämd sträcka istället för längsta möjliga sträcka på en förutbestämd tid – gick helt ok för att vara det första i mitt liv någonsin. Jag är ju inte direkt van vid att springa mitt max i 2 kilometer…i vanliga fall tar det ju minst 2 kilometer för mig att komma in i min andning och rätt löparflow. Men idag hade jag inget val och mina 2000 meter avverkades på 8 minuter och 15 sekunder.
Vet inte om jag ska vara nöjd eller inte eftersom jag inte har något tidigare resultat att jämföra med, men testresultatet var fint om jag kollar tabellen som ska skvallra om hur jag ligger jämfört med den stora massan. Nästa gång ska jag dock under 8 minuter, så mycket kan jag säga. Snabbaste killen sprang på överjordiska 6 minuter och 40 sekunder…sjukt imponerande!
Väl hemma efter många skratt, ett mycket tråkigt hej då till våra grymmaste lärare och ett see you later till kurskompisarna hade jag ungefär 2000 kilo överskottsenergi trots ett under dagen minimalt näringsintag (visste ni att man kan leva på endorfiner och adrenalin…eh?). Tog ett superrace med dammsugaren och gav mig sen ut på en nååågot långsammare runda runt Kungsholmen. Benen skuttade (efter tre vilodagar!) på i vårregnet och mina 8,62 km tog mig 40 minuter och 23 sekunder att lägga bakom mig, vilket ger en snitthastighet på 12,81 km/h. Inte mitt snabbaste ever, men helt ok med tanke på att planen (som sprack) var att ”lufsa i lite småmysigt tempo”…
Middagen har landat, så ett glas vin framför en briljerande Ingemar Stenmark i Mästarnas mästare på det här så blir väl söndagen i det närmaste perfekt va? Ok, sällskap i soffan av det manliga släktet hade kanske förhöjt känslan en aning, det ska väl ändå erkännas.
Imorgon startar vi en ny vecka, och då ska jag börja jobba med mina svagheter som har kommit fram under mina sex skoldagar…återkommer.
Regnvåt in till underkläderna och mascara i halva ansiktet,
men ack så lycklig.
9 kommentarer
Viktkamp
Skönt att ut och springa =) Ser fram emot den dagen jag klarar av det oxå =) Förr hade jag en annan åsikt men känns som om jag är på god väg in i ett stort träningsberoende =) Haft en vecka då jag inte tränat alls, och det bara kryper i kroppen. Tack för stor inspiration! =)
soffan
Ni löperskor är inte riktigt kloooka 😀 ! ( Är det ok om jag väntar tills snön är helt borta innan jag måste sälla mig till den skaran 😉 ? )
<3
Helena
Soffan – when ever you are ready…I’ll wait for you! <3
soffan
Haha, deal 😀 .
Erika
gud vad jag önskar att jag gillade att springa…. kan nån springa framför mig med en boll….?
Ann
Underbart!! Ja nog har man saknat regnet allt, jag tänkte dock inte på hur länge sedan det faktiskt var när jag sprang igår… Tack för att du påminde mig, nästa gång ska jag njuta lite extra!
emliscious
Jag är imponerad! jag tycker du är jättesnabb!! =)
Kristoffer
När man är från Rättvik så håller man ju en viss klass, eller vad säger du;)
Helena
Minst sagt… 😉