Framsteg…jippi!

Trots fokus på styrka (hej brutal träningsvärk från igår!) och ett cykelmål som hägrar långt där framme har jag självklart inte lagt av helt med löpningen. Jag har mål med löpningen långt fram i tiden (varav ett som dök upp i mitt huvud igår kväll och nu inte kan slita sig…återkommer i frågan), så jag rehab-springer och går fortfarande och blir justerad, knäckt och upplåst hos David på Access Rehab ungefär varannan vecka. Jag gör framsteg och snart hoppas jag kunna springa min efterlängtade mil oavbrutet utan promenadvila mellan varven.

Jag är dock väldigt nära nu och dagens ordinerande löpning bestod av:

3000 meter löpning
500 meter promenad
3000 meter löpning
500 meter promenad
3000 meter löpning

Djurgården blev platsen, solen sken och värmde nästan som om det var sommar…och jag kan med glädje meddela att passet gick i det närmaste smärtfritt. Lite känningar i en fot(?) bara, men jag misstänker att det är p.g.a. att jag har bytt från mina jätteuppbyggda löparskor till ett par lättare. Hoppas det iallafall. Inväntar rapport från Mr Sjukgymnast. 🙂

Hur som helst kan jag iallafall konstatera att det räcker med att springa ynkliga 3 kilometer för att få en rätt bra endorfindusch…iallafall om man inte har sprungit sträckan på vad som känns som hur många veckor som helst. Jag kommer att sova gott inatt. Mycket gott.