Sol i sinne!

Vilken vacker höstdag! Sol, sol, sol och vackert klarblå himmel…fantastiskt! Känner ni hur energin flödar när ljuset tittar fram? Man vill ju bara hoPpA och sKuTtA och sKraTta när man tittar ut och bjuds på Stockholm dränkt i sol! 🙂

Jag avrundade min träningsvecka i förmiddags med 7 (onödigt) kuperade kilometer löpning. Jag vet ju att flack asfalt är min gren, och där var jag riktigt stark när det begav sig. Men det är ju som bekant när man kliver ur sin comfort zone som utvecklingen i träningen kommer. Så…som sagt, idag fick det bli allt annat än platt och hård väg under fötterna. Vi snackar skog, mjukt och sugande underlag och alldeles för många uppförsbackar.
F*n vad jag har svårt för den typen av löpning, och OJ vad det syntes skillnad på kilometertiderna när jag kom till den sista tusingen som först bestod av lätt utförslöpning och avslutades med raksträcka. Löjligt stor differens!

Jag har nu iallafall konstaterat att iallafall ett av veckans löppass ska förläggas i Lill-Jansskogen istället för Djurgården. Nu jäklar ska lungor och ben bli vana vid backar och mjukt underlag! Det hägrar en liten idé om en rejäl utmaning (förutom jubileumsmaran nästa år som är bra mycket mer kuperad än Stockholm Marathon…) en bit fram i tiden, och det kommer kräva av min kropp att den inte blir kinkig så fort jag tar bort asfalten ifrån den.

Lägger så en bra löparvecka bakom mig…hela 32,25 kilometer uppdelat på fyra pass har jag lyckats skrapa ihop, och det är som ni förstår smått ofattbart med tanke på min löparstatus de senaste månaderna (David har räddat min löparglädje, och för det kommer jag att vara honom evigt tacksam!). Solen skiner även i sinnet och jag ler.