One day to go…kom igen kroppen!

Jaha, nummerlappen är uthämtad. Löpare nummer 2339 existerar alltså fortfarande i morgondagens jubilleumsmara…iallafall i teorin. I praktiken är det lite si och så med den saken – halva jag hoppas smått dumdristigt på att jag ska hinna bli helt frisk på mindre än ett dygn, och halva jag skrattar åt det och konstaterar att det aldrig kommer att hända. Huvudet är fortfarande tyngre än vanligt, näsan är lite snorig och torrhostan gör sig påmind ibland. Men…jag mår bättre än igår och jag har inte tappat hoppet helt, det har jag inte.
Det skulle vara så jävla (ursäkta uttrycket) typiskt om jag inte kan springa imorgon, nu när jag äntligen har tänkt att vara lite snäll mot mig själv, inte ställa lika höga krav som vanligt och faktiskt på riktigt försöka njuta av ett lopp för en gångs skull. Ja, lite så som Kenth så fint beskrev det härom dagen.

Oh well, hur som helst. Även om det inte skulle bli något lopp imorgon så var det ett skönt äventyr att ta sig till Stadion för att hämta ut nummerlappen idag. Från växlande molnighet till nära döden-hagelstorm med blixtar och en fruktansvärd åska (slog blixten ner mitt i stan!?) till solgass på mitt för stunden skönaste lunchställe – Blueberry på Rörstrandsgatan. Härliga svängningar i semesterlivet, och nu väntar jag bara på att bacillerna i kroppen tar en svängom och drar ditt pepparn växer inatt, för jag är verkligen sugen på att springa mina 42 kilometer imorgon! Seså.