Idag var det så äntligen dags…dags att besöka mitt hopp(?) David på Access Rehab, där han huserar tillsammans med en massa andra duktiga människor på samma adress som Rubin McRae’s Running Sweden. Kom dit med kroppen full av förtroende, men självklart även en liten nervositet över att domen skulle bli någon jag inte ville ha. Efter att ha fått en rejäl genomgång där det både kändes och lät som att knäckebröd krossades från nacken ner till tårna (har ni justerat fotlederna någon gång!?), och en hel föreläsning av herr sjukgymnast om att mitt benbesvär av olika anledningar kommer från ryggen, var jag både brutalt trött och glad. Omtumlad och febervarm satt…