endorfiner
-
>9 km – check!
> Fantastiskt väder. Flödande endorfiner. Två ben som bar. Svettiga kläder. Sol i ögonen. Leende löpare. Knarrande snö. Vinterlöpning när den är som bäst! Jag har gjort 9 km för första gången sedan den 26 december. Det gick enligt Helena-mått mätt inte särskilt snabbt – 5,22 min/km (jämfört med min snabbaste runda på sträckan när jag höll ett tempo på 4,33 min…) Men det är inte det som räknas nu. Det enda som räknas är att jag faktiskt springer igen. Jag springer igen och träningslyckan känner ingen gräns!Kan dock konstatera att Prague Half Marathon får ses som ett träningspass utan någon som helst press på mig själv att slå något…
-
>Tuesday turns
>Min dag startade som ni vet inte helt optimalt, och jag har nog varit lite av en pain in the ass idag… Fick be ett par kollegor om ursäkt för att jag stundtals har varit ett vandrande åskmoln, men de har varit förstående eftersom det trots allt händer extremt sällan. Nästan aldrig skulle jag säga.Hur som helst så bestämde jag mig för att vända min irritation till något bra, och omvandla den negativa energin till en j*vla massa ork på gymmet. Cyklade en mil (och konstaterade att jag kände noll smärta i benet som jag testsprang 3 km med igår – YES!) i rasande tempo. Utfall med kettlebells, benböj med…
-
>Men det är ju så självklart!
> Nu vet jag vad det var som orsakade den virvlande känslan i kroppen imorse! Min förkylning är ju som bortblåst, och det är ju inte så konstigt att kroppen försatte sig själv i ett skönt lyckorus lagom till frukosten!? Jag var väl bara för yr i mössan för att lägga ihop ett och ett när klockan var halv sex på morgonen… Konstaterat är iallafall att min hög av vilodagar har gett resultat och att jag nu är frisk igen – lovely! Jag har gått runt med ett fånigt leende hela dagen och bara njutit av att kroppen svarar på tilltal igen, och efter jobbet fick jag äntligen ta mina…