filmrecensioner
-
Luften ur
Min onsdag har gått i ett. Tänkte summera dagen och min oväntat snabba progressiva mil på löpbandet efter att jag slutat jobbet, men så bestämde jag mig för att gå på bio innan jag åkte hem…och ingenting av det jag ville skriva kändes längre särskilt viktigt. Jag hade turen att inte ha någon nära anhörig på plats i Thailand under julen 2004, men en dåvarande kollega förlorade sin lilla son i katastrofen och det var tungt nog att förstå. Bilder och filmer i massor har visats, och vi har nog alla försökt att förstå hur fruktansvärt det måste ha varit på plats när det hände. Filmen The Impossible – som bygger…
-
En halvmil och en Hamilton
Ja, så kan jag väl sammanfatta min tisdag. Först min första (och extremt efterlängtade) detox-löpning och sen ”Sveriges genom tiderna bästa actionfilm” med en fin vän och ett himmelskt gott päron. Löpningen var mer efterlängtad och välbehövlig för mitt psyke än vad den var kvalitativ och flowig (jag vet, det är inget ord men ni fattar) för kroppen. Fem ynka kilometer på löpbandet, de tre första i lugnt och skönt tempo och de två sista i 4.36-fart, bara för att testa liksom. Facit blev en otroligt lätt känsla i kroppen men en total avsaknad av energi i musklerna, helt enligt vad jag misstänkte. God damn vad jag längtar efter att orka…
-
Perfekt.
Det senaste dygnet har just varit det. Perfekt. Tittar tillbaka 24 timmar och ser att jag sedan frukosten igår har bockat av ännu en dag på jobbet. Sprungit längre en mil för första gången sen i somras…12 km på lovande 57 minuter och 28 sekunder. Fikat (ni måste testa Wayne’s Coffees gröna té med guava!) och livsfilosoferat med en efterlängtad vän (tack för att du är du P!). Förflyttat mig med samma vän till en mörk biosalong (och bevittnat en brand mitt bland stånden på Hötorget…), placerat en stor popcorn mellan oss och avnjutit En dag…boken som blivit film, och jag grät minst lika mycket igår som när jag läste boken på en gräsmatta…