> Jag vet inte om det är mina otroligt höga förväntningar eller min outtröttliga faschination över Gladiator som gör det, men jag lämnar biosalongen med en lite platt känsla. Filmen är snygg, storyn bra och skådespelarna gör det de ska. Russell kommer dock alltid att vara Maximus Decimus Meridius för mig, och det förtar nog en del av känslan. Tyvärr.Vad tyckte ni?

> Första hugget i magen kommer bara några minuter in i filmen. Sen ryser jag. Ler. Blir förälskad. Längtar. Drömmer mig bort. Blir rörd. Insiktsfull. Berörd. Ledsen. Jag gråter. Och gråter. Och gråter. Och fortsätter gråta när jag lämnar salongen. Mascaran sitter på kinderna och mina ögon är röda. Det gör ont, men det är så vackert. Så sagolikt vackert, och känslan sitter kvar i kroppen fortfarande såhär dagen efter. Se den bara…men ta med någon att hålla i handen.

> Dagens bioskörd: The Green Zone med Matt Damon.Alltså, jag brukar av någon märklig anledning gilla krigsfilmer och hade verkligen sett fram emot den här. Konstigt när man tänker efter egentligen – krig är väl det sista man borde vilja se på film..? Bättre på film än i verkligheten i och för sig…well, hur som helst.Vad jag mest vill ha fram är att The Green Zone inte sorteras in i mitt fack för bra krigsfilmer. Det är liksom bara för mycket av allt. För mycket pang pang, för mycket granater, för mycket eld och för många brinnande helikoptrar. Handlingen är däremot rätt platt och ingen skådespelare sticker ut nämnvärt. Det…