Några dagar i veckan börjar jag min dag med att promenera till jobbet. Det är nästan tomt på människor längs vägen bortsett från någon löpare, en och annan hundägare och ibland någon till synes småstressig powerwalkare. Vissa morgnar ser jag knappt någon under den större delen av promenaden, och det enda ljudet jag hör är fåglarna och mina egna steg. Jag promenerar inte till jobbet för motionens skull. Jag ser inte mina promenader som träning och jag tar mig inte mina dryga 5 morgonkilometer till fots för att jag ska bränna lite extra fett innan frukosten. Min promenad är helt och hållet mental och för mig, en knapp timmes ren…

Jag åt en jättegod frukost imorse. Drack kaffe ur en av mina favoritmuggar. Hade en busy och bra dag på jobbet med motiverade kunder. Körde ett lättare marklyftspass och gjorde en femma på 70% av mitt max. Åkte hem svettig och glad i träningskläder för att lägga mig i badet. Åt ett färgglatt återhämtningsmål innan, självklart. Tog en tupplur. Bläddrade lite i nya Runner’s World som jag fick igår. Läste om Anna-Lenas skolios och lärde mig något nytt. Åt dagens sista mål som var gott och näringsrikt, men mer lik en frukost än en middag eftersom jag inte orkade stå vid spisen just idag. Kroppen fick dock det den behövde…