Jag fortsätter att springa utan musik. Idag passade jag på att ta ett varv runt Kungsholmen när solen tittade fram mellan de täta, gråa novembermolnen. Det slog mig hur mycket mer jag observerar och funderar när jag inte har musik i öronen, och idag svävade mina tankar omkring hit och dit och fram och tillbaka mer än på länge. Funderade över kärlek (det gör jag iofs varje dag) och vad det egentligen är. Jag undrade varför killen i shorts, t-shirt och mössa som jag mötte tuggade tuggummi när han sprang. Hur det kommer sig att jag alltid längtar hem till Dalarna den här förvintermånaden. Varför polisonger är så j*vla snyggt…