Jag tillbringade, som många andra, gårdagen med att heja på alla marathonlöpare. På morgonen tog jag som vanligt en egen löprunda för att kunna stå ut med att se alla andra springa utan att krypa ur skinnet, men från 12.30 stod jag parkerad vid Norra Bantorget och tittade på och peppade alla hjältar. Vädret var enligt mig helt perfekt med växlande molnighet och ett par regnstänk, och jag såg många kända ansikten passera. Snabba fötter-Kenth susade förbi i ett rasande tempo, Lofsan såg glad ut trots att hon uppenbarligen inte hade sin bästa löparupplevelse, Jenny likaså och Kattis log och vinkade trots kramp. Det är några riktiga kämpar som tar…