löpning
-
…och nu då?
Kroppen läker efter mitt löpäventyr. Jag har träningsvärk på ställen som jag knappt visste existerade och gångstilen när jag går nedför en trappa är ingen vacker syn. Precis hela kroppen är slut, jag har t.o.m. träningsvärk i armarna. Det är en underbar känsla att känna att kroppen har jobbat ordentligt, och jag vet att den kommer att vara starkare än innan när det har slutat göra ont i mina stackars (men ack så älskade) muskler. Många har hört av sig och jag är så otroligt glad och tacksam för alla fina ord och länkningar från andra bloggar. Jag känner mig hedrad över att veta att jag har påverkat så många positivt…
Du kanske också gillar
Mina önskningar för 2017
-
Niomilalöpningen
Ska då äntligen försöka berätta om min löpning mellan Sälen och Mora, och jag kan lova redan nu att det kommer att bli en lång historia. 90 mil löpning kräver sin rättvisa mängd med ord. I söndags morse skjutsade mamma mig till Berga by och den legendariska starten, jag var otroligt förväntansfull och hade både fjärilar och nervositet i magen. Skulle jag klara av att springa 9 mil trail på två dagar, jag som tidigare som längst ”bara” har sprungit maratondistanser på asfalt? Tankar som ”hur svårt kan det vara?” blandades med vetskapen om hur sjukt sliten jag brukar känna mig dagen efter ett maraton, och tanken på att då…
-
Jag gjorde det!!!
Jag är hemma. Klockan 12.40 idag sprang jag över mållinjen i Mora efter dagens etapp på 42,7 km. Min älskade familj mötte upp och jag grät av smärta och lättnad över att ha avslutat den 90 kilometer långa löpningen som jag startade bara 27 timmar tidigare. Jag ska berätta om hela äventyret, men jag måste faktiskt landa lite först…just nu njuter jag av känslan av att ha klarat av något som jag tvekade över ett antal gånger längs vägen. STORT tack för alla uppmuntrande ord och hälsningar jag har fått från er alla – det har hjälpt mig hela vägen! Jag kommer snart att berätta hur det kändes hela vägen…
