Vilken perfekt förmiddag för löpning! Stack iväg ett par timmar efter frukost och målet var inställt på 120 minuters löpning i lugnt och fint 5.30-tempo. 22 kilometer med andra ord. Solen lyste från en klarblå himmel, vinden var lugn och snäll och för första gången (ja, hemma i Sverige iallafall…jag kastade ju kläderna redan i februari) i år lämnade jag jackan hemma. Jag var inte ensam ute. Norr Mälarstrand fullständigt kryllade av morgonpromenerande människor och hundar, Söder Mälarstrand likaså. Tanto ska vi inte ens tala om, där var det ett myller utan dess like. Utegymmet vid Eriksdalsbadet var fullt med svettiga stockholmare, Viking Line-terminalen svämmade över med turister och vid Slussen…

Jag går igång på mål av olika slag, och eftersom jag älskar mätbara träningssiffror så innebär oftast mina träningsmål att jag ska uppnå någon typ av siffra. I december körde ju jag och ett par vänner en löparutmaning där vi skulle springa 28 dagar i sträck, minst 20 minuter per dag – en utmaning som fick adrenalinet att dra igång lite extra i kroppen. Det är en speciell känsla att nå den där siffran som jag har satt upp, en känsla av seger som är riktigt skön! Jag tror att det är det konkreta och mätbara i just en siffra som jag gillar, njutningen och den belönande sköna känslan kommer…