mitt andra marathon(?)
-
Det närmar sig…
Ja, det sitter väl en och annan därute med marathonnerver nu? Själv har jag sett utsmyckningarna runtom i Stockholm i ett par veckor och börjat känna suget efter att få springa lååångt…det är en härlig hatkärlek som bubblar upp i kroppen när jag tänker på att springa 42 kilometer asfalt. Men jag kommer ju inte starta på lördag, jag agerar åskådare i år. Det kommer att kännas jobbigt att stå bredvid, det vet jag. Det kommer att rycka i springnerverna och jag kommer förmodligen att ångra mig tusen gånger att jag inte springer, och säkert vill jag hoppa ut i gatan och hänga på. Jag kommer förmodligen att bli tårögd…
-
Jag gör det!
Ja, jag gör det. Jag är nu en av 8000 löpare som får äran att springa jubileumsmaran här i Stockholm nästa år. Kan man inte träna (förkylningen nääääästan borta, men den får en dag till) så kan man ju planera roliga saker för framtiden istället! 🙂 Min första mara har nu bara lämnat spår av mersmak i kroppen, all smärta är som bortblåst…så det är väl lika bra att sätta tänderna i nästa nu när jag har ångan uppe! Någon mer som tänker ta sig de 42 kilometerna mellan Stockholm och Sollentuna den 14 juli nästa år? En ska bli två. Minst.
-
Ska vi?
Ett historiskt lopp. Originalbanan från OS 1912 och startskottet går exakt 100 år senare. Anmälan öppnar imorgon och jag är mer än sugen på att anmäla mig…även om banprofilen får Västerbron att kännas som en walk in the park(?). Lägg därtill att det kommer att vara högsommar. Varmt. Svettigt. Utmanande. Någon som ska springa?
