mitt Stockholm
-
6 dagar kvar…
Hurrade över att jorden inte hade gått under när jag vaknade imorse och firade med en promenad runt Riddarfjärden. Solen strålar från en klarblå himmel över huvudstaden idag och jag konstaterar återigen att Stockholm klär bäst i sommarskrud. Vad jag också konstaterade är att det bara är 6 dagar kvar nu. 144 timmar…eller faktiskt ännu färre kvar till själva starten. Det var Västerbron som påminde mig. Den omtalade och fruktade(?) bron som det är tänkt att jag ska passera efter 8 km, och sedan igen efter 33(!). Nu är det ju så bra att jag bor nästan granne med bron, vilket innebär att jag har tagit mig an den både…
-
La vida 2.0
Jag fortsätter att uppgradera mitt liv. Vara snäll mot själen är min hemläxa till mig själv efter söndagens bravader, och hittills lyckas jag över förväntan. Att inleda helgen med en middag i form av helt fantastiska tapas i ännu mer fantastiskt sällskap, för att sedan vandra två minuter bort för ett glas vin med New York-känsla uppe bland molnen – det måste man väl ändå kalla själavård? Stockholms skönaste utsikt? Lägg därtill jordgubbar till lördagsfrukost och en känsla i magen som är mer än efterlängtad, och jag kan konstatera välmående size grande. Låt det hålla i sig nu…och skulle det inte göra det, utan jorden som förutspått går under idag,…
-
Bultande stadshjärta
Jag är uppvuxen på landet. Alltså, jag menar verkligen landet. Jag menar en by med ett par hundra invånare, där mamma kunde släppa iväg mig och min bror på en varsin cykel och hon visste liksom att byns alla föräldrar höll koll på varenda unge. Drömuppväxt om ni frågar mig. 19 år gammal bestämde jag mig för att flytta till Stockholm, den stora och lite läskiga huvudstaden där jobben haglade och människor var världsvana(?). Kan inte säga att jag var rädd (vem är inte odödlig i den åldern?), men jag hade otrolig respekt och jag skulle ljuga om jag sa att mina första år kändes helt bekväma. Alldeles för mycket trafik,…