Browsing Category

motivation

el camino motivation

>Bra jobbat – du tog dig till starten!

> Renata Chlumska fick hålla mig sällskap den första av mina två timmar som jag promenerade runt min stad imorse. Renata Chlumska…vilken fantastisk kvinna! I sitt tre år gamla sommarprogram pratar hon om sitt Around America Adventure, och jag är så vansinnigt imponerad..! 18000 km på 439 dagar – hela USA runt för egen maskin med en kajak och en cykel som enda hjälpmedel. 1800 mil. Det är smått ofattbart hur man kan klara det.
Hon säger ganska tidigt i programmet att hon inte tycker att man ska jämföra sina egna bragder och äventyr med andras. I början av sitt USA-äventyr mötte hon två män som var totalt exalterade över att de för första gången skulle paddla hela 3 mil, någon som för henne var kortare än en dagsetapp. ”Vad som är ett äventyr och en bedrift för en människa kan vara vardag för en annan” konstaterar hon, och visst har hon så rätt i det hon säger. Jämföra sig med andra är i mångt och mycket slöseri med energi och dödar allt som oftast ens egen glädje i det man har åstadkommit.

Jag kan dock inte låta bli att jämföra hennes äventyr med min lilla ”utflykt” som jag gjorde i våras. Att jämföra en 80 mil lång vandring med att runda en hel kontinent vore såklart rent korkat av mig, men det jag däremot faktiskt kan jämföra och förlika mig med är känslan av att bestämma sig och fullfölja en dröm. Att faktiskt göra slag i saken, sluta tänka och omvandla planer till handling.
Kommer ihåg den där morgonen i mars när jag bestämde mig. När lösa tankar plötsligt blev ett beslut. Bitarna föll på plats och jag insåg att det var dags. Hur jag sedan på två dagar ordnade personal som kunde täcka upp för mig i en månad, bokade alla biljetter jag behövde och köpte kängor. Det är en otrolig energi som alstras i samma sekund man tar ett beslut, och känslan av odödlighet och oövervinnlighet växer sig starkare för varje dag man närmar sig dagen d – dagen då allt ska realiseras och upplevas.
Jag känner igen det Renata beskriver när det kommer till förväntningar, fjärilar i magen och en enorm vilja att bara få komma iväg. Sätta igång. Leva drömmen!

Visst ångrade jag mitt beslut ibland längs vägen. När smärtan i fötterna var i det närmaste outhärdlig. När hungern åt mig inifrån. När tårarna rann i floder nedför mina kinder. När mitt hem kändes oändligt långt bort och jag var ensammast i världen. Jag kommer aldrig att kunna förklara för någon som inte har upplevt detsamma hur det är att stå där i mörkret mitt i ingenstans och gråta av ren smärta.
Men som Renata säger, man gör det ändå. Man fortsätter…meter för meter, timme in och timme ut, dag in och dag ut… Det är svårt att säga vad det är som gör det och även varför man gör det, men man gör det. Antar att beslutstagandet skapar ett driv i kroppen som inte går att stoppa, man ska bara fram till sitt uppsatta mål, kosta vad det kosta vill.
Vad du än betalar längs vägen i smärta, utmattning och nederlag är dock bortglömt i samma sekund som du faktiskt når fram. Det du ger tillbaka till dig själv i slutändan överträffar oändligt det du har lidit längs vägen. Bara vetskapen om att du tog dig hela vägen går att leva på länge…för att inte säga hela livet.

Man behöver dock inte ta sig hela vägen. Ibland räcker det faktiskt att bestämma sig och ge det en chans. Försöka. Går man hela livet och bara drömmer så kommer drömmarna att förbli just det – drömmar. Alla drömmar som bor i ditt huvud är dock förmodligen värda ett försök iallafall…om man sedan kommer en tredjedel på vägen så vet man iallafall att man gav det en chans, och bara den känslan kan vara nog för många.
Första steget är dock att ta beslutet och våga ge drömmen en chans att växa sig till verklighet, det kommer man aldrig ifrån. Tro mig – det som till en början kan verka omöjligt ligger i själva verket inte alls så långt borta som man tror. Man klarar så mycket mer än man anar, det handlar bara om den där lilla, lilla detaljen…att bestämma sig.
Jag imponeras av människor som vågar. Sofie som i veckan tog sig an och fullföljde en ironman. Anders som vandrat överallt och nu ger sig på Mount Everest (TACK för stöd längs min vandring…). Petra som avskydde löpning men i våras gjorde sitt första marathon. De är hjältar för mig eftersom de ger sig själva chansen att fullfölja sina drömmar.

Som Renata sa till sig själv den första dagen på den 1800 mil långa expeditionen som skulle ta henne runt hela USA: ”Bra jobbat Renata – du tog dit till starten!”. För det är faktiskt det som är den tyngsta biten. Att bestämma sig – bestämma sig på riktigt. Resten är bara bonus.
Foto: Privat. En trött men lycklig Helena efter ca 40 mil till fots…halvvägs längs el camino.

funderingar motivation ord på vägen resor

>Ett 2010 utan löften

> Nyårslöften. Otaliga mer eller mindre genomtänkta löften kommer att avläggas idag, och många av dem kommer med mer eller mindre ångest att vara brutna redan innan veckan är slut.
Jag tänker inte ge någon några som helst löften när klockan slår 00.00 inatt, utan istället bara njuta av sällskapet av min bästa vän, en hel hög med andra sköna människor och skåla i iskallt bubbel. Njuta av ögonblicket.
Dock har jag, precis som de flesta andra, ett fokus på saker jag vill uppnå nästa år. Imorgon bitti vänder även jag blad och ser ner på ett kritvitt, oskrivet (well…har redan en hel del roliga planer i min kalender som jag ska berätta mer om…) papper som skall fyllas med en massa härligheter.

Men jag ser tillbaka ett år. För ett år sedan befann jag mig mitt ute i Amazonas med min bror och en liten grupp sköna individer. Vi missade tolvslaget p.g.a. fascinerande eldflugor och skalbaggar som lyste grönt för att skydda sig mot fiender.
En person fångade mig mer än de andra, en person som jag fortfarande har kontakt med och som fortfarande inspirerar mig, trots det långa avståndet mellan oss. Jag i Stockholm, han i British Columbia, Canada.
Han delade i våras (i samband med min uppsägning från jobbet) med sig av en del av sin vishet, och hans ord kommer att bli mitt fokus nästa år. Små, och för många säkert självklara, ord på vägen. Självklara men ack så svåra att fånga upp om man har för bråttom genom livet. Jag har ofta det – bråttom. År 2010 kommer jag dock att göra allt för att bromsa lite, stanna upp och bli ännu bättre på att ta vara på nuet. Inte tänka för mycket på och bli stressad över det som ligger framåt i tiden, och försöka bli mindre nostalgisk bakåt. Inte leva imorgon eller grubbla över igår.
Leva idag. Fånga stunden. Vila i det som är här och nu.
Ett gigantiskt mål, men fullt genomförbart med fokus och närvaro, något jag känner att jag har skämts bort med mer och mer under den sista tiden. Jag lovar inget, men ska göra mitt yttersta…och det brukar räcka mer än nog.
Jag är redo för 2010 – bring it on!
Foto privat. Nyårsafton 2008. Min kanadensiske vän hos en shaman i Cuyabeno Rainforest, Ecuador..

motivation träning

>Jippi – jag har nya fötter!

> Nu var det äntligen gjort – jag har nya löparfötter!
Idag var det alltså dags att hämta mina formgjutna inlägg som ska ta mig till nya löparhöjder(?). Om inte annat så ska jag förhoppningsvis äntligen kunna springa längre än 2 mil i sträck utan att få ont i mina fossingar…och därmed kunna ge mig ut på mina efterlängtade långpass inför maran.
Testlöpningen på löpbandet hos Ortopedservice kändes minst sagt skum…ungefär som att någon hade lagt två stora bollar under mina fötter, vilket tyder på att de inte riktigt är skapta som de borde. Det är bara att titta på mitt inlägg jämfört med mina skors ”vanliga” sula så ser man ganska tydligt hur mycket extra stöd mina stackars fötter behöver.
Det ska verkligen bli intressant att se vad de kommer att göra med min löpning och jag ser fram emot att kunna springa lååååångt utan att få ont, och i slutändan tror och hoppas jag att det kommer att vara värt de drygt 1500 kronorna de har kostat mig!
Har fått en del frågor ang inläggen, bl.a. om man måste köpa större skor för att få plats med dem, och svaret är nej. Däremot kan man behöva köpa nya s.k. ”neutrala” skor, om man nu har ett par som antingen är anpassade för pronation eller supination. Risken finns då att man med inläggen förstör effekten i skorna och istället skadar fötterna mer. Men allt det testas när inläggen väl är klara, och fungerar inte de skor man har idag får man hjälp med att hitta ett par som passar.

Jag har inte bara testat skoinlägg under min lediga förmiddag idag. Har också besökt ett annat ställe som handlade väldigt lite om träning, men väldigt mycket om välbefinnande. Har en liten present till er läsare därifrån som kommer snart…håll ut!
Foto privat..