Ok, jag har drabbats av någon form av post-marathon-lathets-syndrom. Sen urladdningen i Stockholm för 26 dagar sedan har jag liksom inte haft någon vidare lust att träna alls. Resan till Toronto och New York kom ju som en skön återhämtning och tanken var att komma igång med träningen på allvar igen när jag kom hem till Sverige. Perfekt timing tyckte jag i mitt stilla sinne. Och visst – jag har fått till tre löppass sedan jag landade på Arlanda i torsdags, men tre pass på en vecka är ingen vidare träningsintensitet för mig…jag skulle faktiskt kunna sträcka mig så långt att jag helt enkelt ser tillbaka på den som en usel vecka…ur träningssynpunkt, that…