sömn
-
Revansch
Så ja. Insomnian som rådde natten till igår är som bortblåst. Sju timmar sammanhängande sömn inatt, och känslan av att vakna utsövd strax innan halv sex för att ta en iskall morgonpromenad genom ett sovande Kungsholmen överskuggar med råge gårdagens seghet. Bring on onsdag! Mösspremiär…Stockholm är kallt nu.
-
Insomnia och räddande andningspaus
Vet inte vad det var med den här natten, men till för att sova var den uppenbarligen inte. Ingen aning om jag var uppe i varv efter löpningen eller vad det var, men något gjorde att natten blev totalt sönderhackad. Eftersom klockan stod på 4.45 imorse var jag duktig och lade mig innan 22. Tittade på klockan vid 22.40 och då hade jag ännu inte somnat. Slumrade till och tittade på uret igen vid 00.50. 01.32. 02.15 (vaknade av att jag pratade i sömnen – ”nej, den där är min”). Vaknade sen slutligen och var säker på att det var dags att gå upp…03.24. Not. Lyckades efter många om och…
-
>Ok, I get the point…
>Nu vet jag kanske vad jag saknade imorse. Eller snarare vad min kropp saknade. Vila. Hela dagen har varit segare än kola och jag har precis vaknat efter en ovanligt lång stund slumrande i soffan, och jag kan tyvärr konstatera att det är här jag kommer att stanna resten av kvällen. Trött, frusen och allmänt oförmögen att göra någonting tyder väl på att den i min närhet som sa ”det är inte konstigt att du är trött, du kör ju i maxtempo jämt och ditt liv är som ett träningsläger varje vecka” kanske har rätt ändå. Jag vill inte riskera att bli sjuk, så jag får lyssna på kroppen den…