träning
-
>Hände det verkligen?
>Löparsuget var inte av denna värld när jag slog upp ögonen strax efter sju imorse. Kroppen kändes hur pigg som helst och jag känd inte ett spår av gårdagens lilla tävling, inte ens i fötterna! Stillade det värsta krypet med en sval morgonpromenad längs grusvägar, över klippor och båtbryggor, och gick sen hem och åt frukost. Efter ett par timmars pyssel här hemma tejpade jag båda fötterna á la stans bästa sjukgymnast, fäste iPhonen på armen och drog på spellistan Kramkalas på Spotify. Mission: att jogga lugnt. Tänkte i mitt stilla sinne att det skulle bli mer eller mindre omöjligt att stressa stegen till musik som snarare är anpassad för…
-
>What´s the point…
> …of doing anything, if you never notice? undrar Johnossi längs min morgonrunda. Texten handlar verkligen inte om löpning, men jag tar ändå hjälp av orden i den 3 km långa uppförsbacken längs vägen. För det märks verkligen att jag inte har sprungit på väldigt länge. Det tar uppenbarligen tid att läka efter en 80 mil lång promenad…lång tid, och jag har lyssnat på mina värkande fötter och ben och låtit dem bestämma. 6 kilometer asfalt på blygsamma 33 minuter startar iallafall min lördag här hemma i Dalarna, och jag är otroligt glad att jag kan springa utan smärta. Kanske kan jag snart komma igång med löpningen på riktigt igen?…
-
>Jag har hittat det…
>Ja, jag har kanske hittat vad som kan bli substitutet för min uteblivna löpning. Cyklingen har inte varit helt hundra när det kommer till att höja pulsen maximalt och bli riktigt trött. Kanske fegar jag, kanske har jag fel teknik, jag vet inte. Vad jag iallafall vet är att endorfinpåslaget och kräktröttheten (ja, ni vet vad jag menar…när man är så trött att man mest vill svimma) alldeles för ofta saknas när jag kliver av cykeln.Men nu, nu har jag hittat den. Eller återupptäckt kanske jag ska säga. Jag pratar om roddmaskinen. Allvarligt talat…antingen är jag i vansinnigt dålig form eller så är det verkligen hur j*vla jobbigt som helst…
