-
Rörd
Ibland måste jag skriva om andra saker än träning på min blogg…om överlevare t.ex. Idag – samma dag som min moster har fått grönt ljus på första årsbesiktningen efter sin bröstcancer – kom ett mail från en tjej som har köpt ett SURVIVOR-armband av mig. Hennes bror fick cancer i våras och kampen är inristad i hennes hud. ”Tatueringen fick jag inspiration till av ditt armband”. Jag blir rörd. Vill du också köpa ett armband till en överlevare? Maila mig på helena@healthbyhelena.com. Armbanden kostar 100:-/st och hela överskottet går till Cancerfonden.
-
Dagen efter
Jag vaknade första gången klockan 4 imorse. Det är något med att springa lopp som gör att jag inte kan sova natten efter, adrenalinet och endorfinerna går liksom aldrig och lägger sig och jag sover bara små stunder i taget. Resten av tiden ligger jag och tänker tillbaka på loppet, antingen av frustration över att det inte gick som jag ville eller av glädje över att jag presterade bättre än jag hade drömt om. Inatt var det som tur var det senare. Igår var det alltså premiär för mig i Vasastafetten här på ”hemmaplan”. Jag hade fått det stora förtroendet att ta laget i mål och springa den sista sträckan…
-
Löpartåget
På tåget ”hem” mot Dalarna. Imorgon vankas Vasastafetten för min del och beslutet togs lite hastigt och lustigt bara för ett par veckor sedan när en kompis hörde av sig och letade löpare till sitt lag (nummer 622 – skriv upp det!). Jag har förärats med den sista sträckan – 9 kilometer mellan Eldris och Mora – och jag längtar redan nu efter att få bränna ur benen på upploppet förbi klockstapeln i Mora och in över mållinjen. Det pratas löpning på många håll i vagnen och dresscode för den här resan mellan huvudstaden och Mora verkar onekligen vara löparskor. Det kolhydratsladdas med kanelbullar och jag inser att många av…