-
5 dagar kvar…
Maratonnerverna börjar göra sig ordentligt påminda nu…om fem dygn har jag nog precis duschat på stela ben efter 42,2 kilometer smärtfri löpning runt min hemstad och är på väg att äta middag med min familj. Jag ser framför mig hur det längs vägen har varit ganska svalt väder och växlande molnighet (även om vissa prognoser varnar för ihållande regn), jag har haft kul hela vägen och korsat mållinjen på en tid jag är nöjd med (jag har i vanlig ordning tre olika mål – en skamgräns, en önsketid och en superdupermegadrömtid). Många påminner mig om det faktiskt är dags nu i helgen, frågar om jag är laddad och om jag är…
-
…och nu blir det reklam.
Det är några veckor sedan jag kom ner från Kilimanjaro och jag börjar förstå att det finns en del frågor som behöver besvaras. Jag får en del mail där ni frågar om än det ena och än det andra, och jag ska försöka att besvara era frågor nu. Är det fortfarande något ni undrar efter det här inlägget – lägg en kommentar eller skicka ett mail till mig så ska jag försöka ge er ett svar. Jag bokade min resa genom Äventyrsresor efter rekommendation från en kollega som hade gjort samma resa för några år sedan och varit väldigt nöjd. Jag valde att bestiga Kilimanjaro på 6 dagar via Machame/Mweka route…
-
Vad driver dig?
Vi måste prata om motivation. Driv. Att göra det där man inte tror att man klarar. Jag blev nämligen rejält överraskad av mig själv och min kropp igår, och jag sitter än idag och funderar över vad som hände. Ni som var i huvudstaden igår vet att vädret inte var det roligaste – kallt, regnigt och rejält blåsigt. Jag vaknade ganska seg, åt min frukost och ju längre dagen gick, desto mer skeptisk blev jag till min löprunda som jag hade planerat. Från att ha planerat ett pass på ca 15 kilometer i ganska lugnt tempo började jag reducera passet ner till 10 km. Kanske bara 5? Eller vad f*n, ska…
Du kanske också gillar
Mitt fysiska 2016 i backspegeln
Semesterlöpning
Ultravasan 90 2016 – the story (part IX)
