löpning

Kärringen mot vinden och sötaste gubbarna

”Men herre gud, det är ju storm ute!”, ”usch vad det blåser”, ”man blåser ju bort där ute”…ja, det är sådana härliga och peppande ord jag har fått höra från mina kära kunder på jobbet idag. I övrigt har de varit underbara som vanligt, men med tanke på min plan på en lite längre löprunda efter jobbet var det väl inte direkt så att jag hoppade på stället av glädje…ett tag smög bekvämlighetsdjävulen i mig på och gjorde sitt bästa för att lura in mig på löpbandet istället.
Men då tänkte jag på (den första) halvmaran jag en gång sprang i spöregn, min slaskrunda runt Kungsholmen i vintras när hela Stockholm hade stängt in sig efter en stormvarning från SMHI och det faktum att det faktiskt kan vara så illa att det kommer att blåsa rejält den dagen jag ska springa lopp nästa gång. Bara att ta tjuren vid hornen alltså…häpp!

Och ja, det blåste…motvind. Från Stureplan och till Blockhusudden längst ut på Djurgården blåste det…motvind. Hela vägen tillbaka till Strandvägen blåste det…motvind. Genom halva Östermalm blåste det…motvind. Från Nybrokajen till Slussen blåste det…motvind. Genom hela Gamla Stan blåste det…motvind. Längs hela Strandvägen tillbaka ut till Djurgårdsbron blåste det…motvind. Förbi Sveriges Radio och Garnisonen längs Karlavägen blåste det…motvind. Längs hela Strandvägen tillbaka till Stureplan blåste det…motvind.
Min käre Garmin stannade på 1.58.21 och 22,03 kilometer, och jag tror faktiskt att det stod motvind i displayen också…och ett told you so! Tur att man inte är långsint och redan har glömt hur det gick att luta sig mot luften vid slottet.

Väl värd torsdagsefterrätt.
Icke närodlade och osvenska så det förslår…men MUMS vad gott!

12 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.