Återhämtning á la Helena

Jag har sett att många har en lugn dag denna post-blast-måndag…träningsvärken verkar ha lagt sig som en blöt filt över tränings-Sverige och folk vilar (välförtjänt som attan…). Visst hade även jag ont i kroppen imorse, framför allt i benen, även om jag faktiskt bara tränade tre(!) pass i helgen. Valde som ni vet att gå på ett gäng föreläsningar istället…fantastiskt inspirerande!
Alltså, jag vet inte om det var just det…all föreläsningsboosting igår som har gjort det, men jag har liksom känt mig smått odödlig idag, mina värkande ben till trots. Vila har inte varit aktuellt, minst sagt. Som grädde på helgmoset har jag fått jobba dubbla pass (heja personalansvar fram till det inte blir som man har tänkt sig…), vilken i min värld innebär en arbetsdag från 6.30-21.30. Jippi!(?) Men vet ni vad? Det har inte ens känts jobbigt! Lyckades dessutom i sista sekunden få in en ängel som bytte av mig i två timmar mitt på dagen, så att jag skulle kunna ta en paus. Men oh no – min kropp skulle inte pausa. Inte pausa som i vila iallafall. Nej, den skulle springa.

Sagt och gjort. 60 minuter och 11,5 km senare klev jag av bandet helt dyblöt av svett, men med torra fötter. Allvarligt – Nikes Dri-Fit-strumpor som jag fick med mig hem i helgen kan vara de skönaste jag någonsin har testat! Efter dusch och mellis kändes det som om arbetsförmiddagen var som bortblåst och att jag precis kommit till jobbet. Tänk vad träningen och endorfinerna kan göra med oss, det är ju bara för härligt!

Hur har ni haft det idag – träning eller vila?