Sunny Sunday
Vilken dag det har varit i Stockholm idag! Sol, takdropp och riktiga vårkänslor…
Tog en promenad genom stan för att fånga solen innan den somnade, ingen musik i öronen och jag försökte bara låta tankarna flöda fritt. Gick igenom gårdagen i huvudet, en dag som började hur bra som helst i min brors sällskap, men som slutade precis tvärtom. Tårar, uppgivenhet och saknad….något som jagade mig en stund längs promenaden även idag.
Log dock lite för mig själv när det slog mig att jag äntligen är frisk, och att min kropp lyder mig igen…och hur underbart skönt jag tycker att det är att min vardag börjar igen imorgon. Jag har längtat.
Jag har längtat efter rutin, att få ställa klockan och gå upp på morgonen. Jobba, träffa mina efterlängtade kollegor och kunder. Umgås med mina vänner. Regelbundenhet.
Jag har också längtat helt vansinnigt mycket efter min träning, och när jag inser att jag får ta upp den igen imorgon känner jag mig mer förväntansfull än ett barn dagen före julafton. Det var längesen jag kände mig så motiverad till att träna som jag gör nu, och frågan är om det någonsin har känts roligare!? Min träningslust är så enorm, och jag är glad att jag inte behöver välja om jag vill träna, utan snarare vad. Jag har ett minst sagt angenämt jobb att göra i att sätta mig ner och prioritera. Jag inser ju att jag inte kan göra allt jag vill, det finns det inte tid för, men jag ska göra mitt bästa för att inte behöva utesluta särskilt mycket. Har börjat skissa lite, men det slutgiltiga jobbet återstår och jag räknar med att ha det klart den kommande veckan. Imorgon tänker jag bara göra det jag har längtat mest efter – springa, köra några favoritstyrkeövningar och stretcha länge. Bli inte förvånade om jag avrundar med en bio.
Mitt liv har gått på en märklig sparlåga sedan den 11 december, en sparlåga som jag är förväntansfull inför att utveckla till en fullt brinnande eld…starting NOW. En mer än instiktsfull söndag är snart till ända, och jag känner glädje inför veckan (och året) som kommer. Glädje.