Bästa morgonen…

Sovmorgon idag. I min värld är nämligen 07.00 klassat som just det, med tanke på att jag kliver upp nästan 1,5 h tidigare övriga dagar. Det låter hemskt för vissa, jag vet, men för mig har det blivit en vana och jag ser faktiskt mest fördelar med det numera.
Den största fördelen med att vakna vid 7 när jag ska börja jobba 14 är att jag hinner så vansinnigt mycket under dagen, eller att jag har en massa timmar att bara vila på…om jag nu skulle få för mig det.

Idag valde jag dock att fånga min morgon med en mil till fots. En god kaffe med en skvätt sojamjölk, lite bläddrande i gårdagens post och sen iväg. Möttes av spöregn och en smärre storm utanför porten, och människor längs vägen tittade ut från sina paraplyer och tyckte förmodligen att jag var jättekonstig som högst frivilligt knallade runt stan i det värsta höstvädret hittills i år.
Visst var det blött. Kallt. Blåsigt. Ruggigt. Men framför allt var det precis vad jag och min kropp behövde idag. Väl hemma efter 80 minuter bjöd jag mig själv på en superfrukost i soffan, tände ljus och bara njöt av smattret mot fönstren. Hösten alltså…älskar.

Jackan som blev en extra hud. En mycket blöt hud.

Laktosfri yoghurt, egenplockade blåbär från Dalarna, pumpakärnor,
kokos, krossade kakaobönor, granatäpple och banan…
(och ett ägg på sidan om såklart).
Kärlek.