Okategoriserade

Dagens anonyma

”Jag vet att du hatar när folk är anonyma, du har skrivit det i din blogg som jag läst alldeles för länge, alldeles för mycket och alldeles för ofta. Det börjar ta destruktiva proprtioner! Jag vill vara anonym, vi har nämligen en gemensam vän (som visade mig din blogg).
Helena, du är så jävla osund. Jag vet inte vem du tror att du lurar. Ta löpningen som du skrivit om, hur kan du på riktigt tro att den ”dödsdom” din löpning fick ena dagen helt plötsligt går att upphäva den andra? Det är så naivt. Men mer än det, det är resnonemanget hos en som fallit fruktansvärt, fruktansvärt långt ner i sin ortorexi. Du fattar såklart redan nu att jag gör detta uttalande med en egen lång och svår period av ätstörningar bakom mig. Jag har också varit sådär äckligt gladglättig som du är. Jag har också lagt ut menyer och träningsprogram till allmän beskådan. Jag har trotsat skador och tränat ändå (med myokradit som följd, utan att lära mig). Framför allt har jag argumenterat för att det är mitt liv, mina beslut, mina val och ingen annan behöver bry. Men Helena, det håller inte i längden. Ångest (hmm…dina behovavattvaraensamochreflekteralördagar??) och städniga smärtor, är det värt det? Jag spenderade 15 månader på en ätstörningsklinik, helt fruktansvärt. Och jag som bara ville vara hälsosam, ta mina promenader, äta precis det jag valde och vara jävligt hälsosam. Inbilla inte mig eller dig sälv att du har hittat den där magiska jämnvikten som tillåter dig att leva som en ätstörd fast inte vara det. Inte en chans.
Jag blir uppriktigt ledsen av din blogg, jag känner så mycket för dig samtigt som du provocerar och gör mig fruktansvärt arg. Å ena sidan Helena, verkar du vara pigg och glad och värd något bättre. Å andra sidan, sluta lura dig själv och omvärlden. Sluta blogga och reflektera över din situation istället.”

Ja, där har ni dagens enda negativa, och självklart anonyma, bloggkommentar. Jag orkar inte hålla något försvarstal, men vill ändå säga några ord.

1. Tack för omtanken. Det värmer att du bryr dig(?), och faktumet att det är självupplevt plus att du lämnar djupa spår på internet som visar att du sitter på Karolinska (och jag antar därmed att du är någon typ av läkare eller annan expert) och skriver lägger självklart extra tyngd bakom orden.
2. Jag är ledsen att du hamnade på ätstörningsklinik, men kom ihåg att din verklighet inte är detsamma som allas verklighet.
3. Jag hade uppskattat om du hade varit rakryggad nog att kunna stå för vem du är. ”Vi har en gemensam vän” är förmodligen sant, men även en ursäkt för att kunna vara feg utan att behöva skämmas, och det vet både du och jag.
4. Vill du diskutera det här vidare får du gärna maila mig på helenateodora@hotmail.com (och då inte anonymt eftersom jag vill veta vem jag pratar med).
5. Snälla, sluta läs min blogg. Ett beroende och källa till ett destruktivt beteende är det minsta jag vill vara för någon.
Tack.

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply
    Tanja
    14 september, 2011 at 17:38

    OJ vilken kommentar… det kanske är på sin plats att JAG då i egenskap av en annan läsare bland mängden berättar att jag ofta läser din blogg och att den ger mig massor av inspiration, inte bara av att träna och äta mat som kroppen mår bra av, utan även av att LYSSNA på sig själv & kroppen! =) Så jag skulle nog snarare kategorisera din blogg som ”Njuta-av-livet”-blogg! (om detta då inte betyder att även jag har en osund syn på det verkliga livet..hmm..) 😉 Nej, kram på dig å ha en bra dag! =)

  • Reply
    Anna
    14 september, 2011 at 20:08

    Men herregud! Vad ÄR det gör människa? Hon (förmodligen) kan inte ha läst din blogg ordentligt för du är bland de sundaste & härligaste tjejer jag vet.

    Håller med dig om alla saker. Ta INTE åt dig för det stämmer inte. Du är både cool, sund & otroligt inspirerande! Fortsätt som du gör, fortsätt vara Helena!

    KRAM

  • Reply
    UlrikaNynäshamn
    14 september, 2011 at 20:53

    Jag lever inte som du men jag tar åt mig små inspirationsbitar från dig då och då. Min man tränar mycket och jag läser ofta högt för honom vad du skrivit för att jag tycker att du gör det så bra.

  • Reply
    JoHo
    14 september, 2011 at 21:07

    Sorgligt att det finns människor som mår så dåligt att de måste skriva en sån där kommentar… den säger förstås mer om personen som SKREV kommentaren än om dig. Du är en fantastisk inspirationskälla!! Fortsätt njuta (och dela med dig) av ditt liv!

  • Reply
    anna
    15 september, 2011 at 05:49

    Helena! Jag tror precis som du skrev att denna person bara kan se sin verklighet i alla de mönster som stämmer in på din. Fast vad hon (?) inte ser är att det finns skillnader mellan dem som tränar mycket och dem som tränar mycket. Vissa har en osund relation till det eftersom att det blir ett tvång mer än något roligt. Att träna är ju ditt jobb, din livsstil och din passion förstår jag det som!? Klart att hälsosam mat och andra träningsrelaterade ting hör till din livsstil. Folk har länge försökt ”klassificera” fel på mig och försökt få mig att tro att jag inte mår bra, jag vet inte varför men så är det men det är inget att bry sig och verkligen inte tro på det! Jag tycker helt enkelt att du ska visa alla som tror din livsstil är fel ”fuck you” och bevisa att normen ”se på tv 8 timmar per dag och äta chips” inte gör än normal på något sätt! Stor Kram!

  • Reply
    emi
    15 september, 2011 at 06:09

    Jag har läst din blogg ett bra tag just för att du inspirerar. (även om jag är dålig på att kommentera) Jag tycker inte du ska ta åt dig, du skriver ju om allt möjligt, träning, mat, vin/fest, sol, tankar, dvs sånt som alla gör bara i olika stor utsträckning. Keep on goin’

  • Reply
    erika
    15 september, 2011 at 07:56

    Elakt är min första tanke. Omtanke hade varit om personen inte hade varit anonym till att börja med och kanske inte postat ”omtanken” som en bloggkommentar utan tagit med dig på promenad och fika och pratat öga mot öga. Fegt är nästa tanke. Knäppt är den tredje tanken. Jag tror på nåt sätt att personen ändå bryr sig men inte riktigt har förmågan att uttrycka det eller göra det på ett bra sätt. Jag tror inte du ska ta det personligt hur konstigt det än låter – den där personen skulle nog kunna ha sagt samma saker till någon helt annan och har kanske redan gjort det också?

    Kram!

  • Reply
    M
    15 september, 2011 at 09:12

    Jag tycker det är tydligt att hon inte alls har gått igenom det hon skriver, för hade hon det så hade hon varit betydligt mjukare i sin framtoning och inte så arg. En nykter alkoholist blir inte arg när hon ser tecknen hos en annan, hon blir istället rädd och omvårdande och vill väl. Det vill inte denna människan. Denna kvinna stör sig på dig bara av olika anledningar.

    Om man sedan följer din blogg så vet man att du inte är ett rakt igenom hälsofreak, du dricker ju vin och unnar dig godsaker ibland. Du äter inte bara groddar utan det slinker även ner en och annan lakritskola från Chokladfabriken också 😉
    Att du sedan tycker om att träna och har det som arbete utgör ingen fara så länge man lyssnar på kroppen.

    Om personen nu har det bagaget hon säger sig ha så var det ett mycket plumpt sätt att ”hjälpa” andra från att hamna i samma situation som hon en gång var i. Hon får i så fall börja med att ta sig en lektion i hur man kommunicerar med andra innan hon kastar ut sin livboj till människor i ”nöd”.

  • Reply
    Marre
    15 september, 2011 at 09:55

    OMG, vilket ”brev”. Ibland förundras jag över människor som tror att det känner mig, min själ, mina tankar i sin helhet bara för att de läser min blogg. Självklart lägger jag inte ut allt. Det gäller säkert dig också. Det här är bara en del av Helena som vi får en skymt av men jag gillar det jag ser. Jag ser en sund tjej, glad, inspirerande, ”vanlig” med ups and downs. Håller absolut inte med denna anonyma persons beskrivning av dig. Men det kanske beror på att jag också har en störning, vem vet. 🙂

    Ha en bra dag och KRAM på dig!

  • Reply
    Karin Nyberg
    15 september, 2011 at 11:21

    Jag tycker det är viktigt att ämnet kom upp, och håller delvis inte med i det den anonyma personen skrivit. Däremot kan jag tycka att det ibland finns en osundhet hos träningsbloggare, en slags hets om vem som äter bäst osv. Det är okej att äta smörgås och pasta ibland och man behöver inte få panik om man råkar göra det. Gällande din löpning tror jag den anonyma personen bara är orolig för att du har (haft) stora problem med benen och fortsätter springa relativt snabbt efter behandling. Kanske vore vila det bästa, men som sagt – det är din kropp och du som bestämmer hur mkt du ska utsätta den för.

  • Reply
    Ella
    15 september, 2011 at 11:42

    Onödigt ”aggressiv” kommentar från någon som ändå hävdar att den bryr sig om dig och vill dig väl. Jag tänker inte spekulera i hur du mår eller inte mår. Det vet bara du. Men jag tycker att diskussionen är viktig i en bloggsfär som handlar om träning och mat (samt även utseende) i en tid då väldigt många, främst tjejer, har mycket problem och ångest kring just detsamma. Dessutom finns det många bloggare som är öppna med att de har en bakgrund med anorexi, ortorexi, bulimi osv. Problemen finns där ute i allra högsta grad.

    Ibland funderar jag på var gränsen går för inspirerande blogginlägg till sådana som kanske skapar mer ångest både hos läsare och bloggare. Jag räknar in mig själv i det här resonemanget. Ibland kan jag känna när jag läser både min egen och andras bloggar att det finns underströmmar som inte känns helt sunda och en aning maniska. Men var går gränsen egentligen? Med lite kunskap kring ätstörningar och ortorexi, så vet jag att en blogg är ett optimalt sätt att förstärka känslan av att ”jag har inga problem” hos sig själv, när man får 10 kommentarer som tycker att man ”är grym” när man gått ner tio kilo, ätit ”strikt” en viss period eller genomfört veckans nionde träningspass. Denna välvilliga publik (dvs vi bloggläsare) blir som en extra morot för fortsatt beteende (man blir bekräftad och får synas = beteendet förstärks) och ett bekräftande på att ”jag har inga problem” ”alla tycker det jag gör är bra”.

    Sen har ju inte alla problem, långt ifrån, men statistik säger ju att det är få kvinnor (så jävla sorgligt!) som har en helt oproblematisk relation till mat, sin kropp och till träning. Så jag tycker att diskussionen är viktig och jag läser många bloggar som jag känner tangerar på gränsen till det osunda i sin fixering utav att ”leva sunt” osv.

    Jag förstår om kommentaren väcker starka känslor både hos dig och hos dina bloggläsare, jag tycker att den var onödigt tuff och hård, MEN, välkomna diskussionen kring fenomenet (och inte runt dig som person), för den behövs.
    Stor kram!

  • Reply
    Kicki
    15 september, 2011 at 17:14

    Det kan ju vara en patient på Karolinska också istället för en expert som inte alls är ur något problem utan mitt i det. Ingen ursäkt för kommentaren är fortfarande elak, men kanske en förklaring?

  • Reply
    Multitasking « Health by Helena
    15 september, 2011 at 20:16

    […] kommenteratlina om Innan jag kände digKicki om Dagens anonymaElla om Dagens anonymaKarin Nyberg om Dagens anonymaMarre om Dagens […]

  • Reply
    soffan
    15 september, 2011 at 23:12

    Haha, förlåt, men jag blev alldeles full i skratt när jag läste den där kommentaren 😛 . Det märks att denna anonyma skribent inte känner dig 😀 ! Du är ju så jävla bra min vän, en av de bästa jag känner, och verkligen inte osund på NÅGOT sätt! <3

  • Reply
    Ninnsan
    16 september, 2011 at 07:06

    Hon är avundssjuk…

  • Reply
    clara
    16 september, 2011 at 17:11

    Undrar om det är en läkare, myokradit?? sla det inte vara myocardit??

    Sedan tror jag inte som Ninnsan skriver att han/hon är avundsjuk, kritik är oftast inte avundsjuka, som så många i bloggvärlden alltid tjatar om.

    Tror det är en sjuk människa, som inte ska läsa träningsbloggar. Tycker synd om den personen!

  • Leave a Reply