Segt och sött

Min löpning varannan dag-princip som jag hade tänkt att hålla under semestern har hållit i sig, och idag var det dags för det fjärde och sista löppasset för den här veckan. En mil asfalt var tanken och en mil asfalt blev det. Segt var det och ska den där Tjejmilen bli en något så när rolig historia i september får nog benen se till att vara lite piggare än såhär. Tror kanske att mitt kuperade skogspass från i förrgår satt i fortfarande, eller så hade jag bara en seg dag helt enkelt.

Jag stannade klockan med ett leende efter 10 kilometer och var glad att det var över. Avslutade rundan med en mördarbacke och det kändes faktiskt nästan som lungorna skulle sprängas. Oskönt men nyttigt för kondisen tänker jag. När jag hade återfått normal andning igen blev jag smått överlycklig över att hitta några perfekt mogna och sommarsöta smultron att döva törsten med, och efter en promenad hem den sista halvkilometern kom det där lyckoruset som alltid kommer efter ett avslutat löppass. Idag lite starkare än vanligt, och det såklart bara p.g.a. att det kändes så tungt längs vägen. Det är väl därför jag alltid tuggar mig igenom de här passen…ja, så är det.