Vad har jag gett mig in på?

”Lyckan var total imorse nar jag upptackte en micro och kunde gora grot av min müsli – yes! Traskade som vanligt ivag vid 7, kolsvart och kallt men sa vackert (bilden…). Efter ett par timmar, nar frosten precis hade borjat forsvinna, gick jag forbi en kille som holl pa att packa ihop sitt talt ute pa ett falt. Ok, da ska jag aldrig mer klaga pa att jag fryser pa natten, var min spontana tanke. Fatta att sova i talt nar man har gatt ett par mil – imponerande!”

Citatet kommer från ett inlägg som jag skrev längs El Camino de Santiago de Compostela den 5 april 2010, när jag dokumenterade en av mina 20 dagar längs den 80 mil långa leden. Just denna dag hade jag gått 42,9 kilometer mellan Azofra och Tosantos, och jag hade 14 lika långa dagsvandringar kvar till mitt mål.

Jag tänker tillbaka på den där dagen och killen som packade ihop sitt tält där på fältet, och jag kommer ihåg morgonen väldigt väl. Frosten. Gryningsljuset. Kylan. Jag kommer ihåg hur imponerad och förundrad jag var över hur man ens kan komma på tanken att sova i tält när man har gått hela dagen och bara har tre önskningar snurrande i huvudet hela dagarna – en dusch, en lagad middag och en mjuk säng. Jag uppfyllde alla tre varje kväll och natt genom att bo på härbergen och vandrarhem.

Nu sitter jag här med 58 dagar(!) kvar till min avresa mot något som kommer att bli mitt hittills största äventyr i livet. På min packlista finns ett Hilleberg Enan – ett vackert rött och helt fantastiskt lättviktstält som ska bli mitt hem i uppemot 150 dagar. Jag ska alltså flytta från min 35 kvadratmeter lilla etta till ett tält på 1,7 kvadratmeter, och jag ska sätta upp mitt lilla röda hem varje kväll efter att ha gått ett par mil i vad som ibland kommer att vara väldigt eländig terräng. Solen kommer inte alltid att lysa, som den enda gången jag testade tältet i somras. Det kommer att blåsa. Regna. Blåsa ännu mer. Regna lite till. Jag kommer att frysa. Varje morgon ska jag sedan plocka ner tältet när jag är nyvaken och förmodligen ganska kall och frusen. Gå några mil till och sedan upprepa samma procedur. I minst 4 månader.

Jag ser med outtömlig nyfikenhet fram emot allt det här men kan samtidigt inte låta bli att fråga mig: vad har jag gett mig in på?