En framtidsdröm

#uppochhoppaijuni del 8 handlar om framtidsdrömmar, och jag inser att mitt inlägg kommer att bli ett typ av icke inlägg. D.v.s. ett inlägg som inte kommer att ge så mycket precis just nu…mer än kanske nyfödd nyfikenhet. Vilket i och för sig inte behöver vara fattigt.

Jag har väldigt många framtidsdrömmar. Jag vill bli lyckligt kär och ha en familj. Jag vill se Madagaskar. Våga hoppa fallskärm. Få syskonbarn. Bli klar med sommarstugan och sitta i en gungstol och läsa på verandan. Få vara frisk tills jag dör knall och fall när jag är 110 år. Jag vill se en leopard i sin rätta miljö. Åka tillbaka till Rom. Vandra i Utah. Se Dubrovnik. Springa ett lopp tillsammans med mamma. Dricka vin i Palma. Springa på Island. Se isbjörnar. Uppleva Nordnorge.

Jag har dock en dröm som ligger inom en närmare framtid. En dröm som jag har haft i några år nu, som har växt sig starkare och starkare med tiden och som nu kanske till och med blir till verklighet. Snart. Om 140 dagar. Jag får fjärilar i magen när jag tänker på det och vill skrika ut det till hela världen, men jag kan inte. Men jag ska. Jag ska om allt blir klart. När allt blir klart.

Sommarstugan…på väg mot verklighet.