GoCoCo,  löpning

Igentäppta stuprör

9 augusti, 2011 /

Ja, det var domen jag fick angående mina underben en gång av en mycket duktig naprapat. Grekiska igentäppta stuprör t.o.m…de ska visst vara värre igentäppta än våra svenska(?). Med andra ord, det är något med biten mellan knät och foten som inte är riktigt som det ska. Cirkulationen är crap, helt enkelt, vilket yttrar sig i smärta och jag har fått känna på det både en och två gånger. Mina älskade och oumbärliga cocosstrumpor har dock hjälpt mig helt ofattbart mycket, och helt mirakulöst tog jag mig igenom Stockholm Marathon utan en enda känning. Tack benen. Löpningen därefter har ju som ni vet varit sparsam men benen har skött sig över förväntan de få rundor jag har tagit.

Men så idag. Idag av alla dagar. Idag när jag fick övertala mig själv i en halvtimme och dessutom ta pepphjälp av en kär vän via Facebook-chatten (tack!!!) för att ta mig ut i spöregnet för att ta en mer än välbehövlig runda…då slog det minsann till igen, helt enligt den härlige Murphys lilla lag. Ont. Krampkänning i framsidan och ett löpsteg som hade sett sina bästa dagar, minst sagt.
Klaga ska jag dock inte. ICKE. Från att jag suttit som en hösäck i mysbrallor, endorfinbehövande och smått rastlös…till att diska av en halvmil (som kunde ha blivit längre om det inte hade varit för mina j*vla ben) med kilometertiderna 5.05, 4.21, 4.22, 4.12 och 4.08…totalt 22 minuter och 8 sekunder, och sedan långsamt jogga hem med sjukt stela vader i ultraultramarathontempo i knappt 3 kilometer…den känslan av att övervinna min egen lathet vann faktiskt över stuprören idag.

Nöjd, men fokus på och kärlek till underbenen nu Helena, please.
Inte ett enda till skönt andningsflow ska grusas av dem…ok!?

14 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.