Okategoriserade skador

F*n. Eller…äh, jag vet inte.

Ok friends. Torsdag em…och mina stackars underben har äntligen hamnat under lupp. Har lämnat jobbet och landat på Wayne’s (där ironiskt nog Malin Ewerlöf sitter vid ett bord bort…) rakt över gatan med en efterlängtad sojalatte…och jag konstaterar att kiropraktordomen är här vare sig jag vill eller inte: noll cirkulation, överansträngning typ precis överallt och en mer än önskad löparvila (läs: förbud) i två månader. Ridå.

Hej då Stockholm Halvmarathon. Hej då Lidingöloppet. Hej då Topploppet. Hej då Tjurruset. Hej då träningsmål och motivationshöjare. Jag kan ju bryta ihop för mindre och det naturliga vore förmodligen att bli sjukt besviken och bara ge upp.

Snygg tapet och mindre snygga svordomar…

MEN…nu är ju inte det min grej riktigt. Att bryta ihop alltså. Jag måste ju bara tänka om. If nothing goes right, go left liksom.

Jag tar så tillfället i akt och passar på att rannsaka mig själv rejält. Ställer några ledande frågor. Har jag verkligen känt någon glädje i löpningen sedan maran? Har kroppen svarat positivt på träningen sedan dess och blivit starkare och snabbare? Har jag tyckt att löpningen har varit kul många andra minuter än de minuterna som har existerat efter passet? Är det kul att springa när det gör ont? Svaret på samtliga frågor är NEJ.

On the other hand. Har jag den här sommaren plötsligt sett träningsglädje i annat, sånt jag aldrig har tittat åt innan? Vill jag bli starkare och bygga mer muskler? Har jag tänkt ganska länge på att förnya mitt träningsmönster och testa nya träningsformer? Vill jag kunna jogga två dagar i veckan när jag är 80 år utan att ha ont överallt? Finns det viktigare saker i livet än fyra lopp hösten 2011? JA.

Det känns ju såklart j*vligt surt, men jag litar till fullo på min bästa kiropraktor (vars nålar rätt in i mina rumpmuskler var räddningen för att jag ens skulle komma till start i Sthlm Marathon) och tänker göra som hon säger den här gången. Vad jag ska ägna alla mina timmar i veckan åt istället för min älskade(!!!) löpning låter jag dock vara osagt en stund. Jag måste tänka nytt. Hitta andra mål. Fokusera om. Leka kurragömma med mitt löparberoende och inte hitta det på ett tag. Sluta identifiera mig själv med benämningen löpare. I’ll be right back.

(btw…TACK för alla gulliga och upplyftande kommentarer på mitt inlägg imorse, jag ler och hoppas att det trillar in fler…det är ju som att ha en extra familj!)

You Might Also Like

27 Comments

  • Reply
    Madde
    18 augusti, 2011 at 16:20

    Jobbigt besked. Men som du säger, If nothing goes right, go left!
    Du kommer hitta en massa annat som ger dig positiva välförtjänta endorfiner. Hang in there..
    KRAM <3

  • Reply
    Annica
    18 augusti, 2011 at 17:05

    Du är ju bara alldeles alldeles underbar. Här totaldeppar jag för lite halsfluss som (peppar peppar) går över om ett par dagar. (Men hej, alla har vi våra down moments). Nu är det så slutdeppat för min del. Din inställning är grym och jag kan inte annat än inspireras till tusen. Hejja dig! Du är fantastisk. Så.
    <3

  • Reply
    Ellinor
    18 augusti, 2011 at 17:25

    Allt sedan jag trillade över uttrycket ”If nothing goes right, go left” har det blivit lite av ett motto för mig, helt klockrent!

    Tråkigt för dig att alla lopp blev inställda, men kanske var det meant to be. Precis som du skriver har det kanske mest varit ett tvång (?) att springa och att gilla det. Nu passar det ju jätte bra att testa allt det där andra som du varit sugen på. Om någon klarar av ett sådant här besked så är det du! You go girl!

    Kram

  • Reply
    Lotta
    18 augusti, 2011 at 18:19

    Du är så jäkla klok att man blir knäsvag. Du gör det enda rätta ochjag är övertygad att du kommer att hitta rätt med eller utan löpningen. Vila nu, ta hand om dig så kommer du att få många stunder av träningsglädje längre fram. Kram

  • Reply
    Felix
    18 augusti, 2011 at 19:13

    Inga roliga nyheter… Vet inte om du får träna annat förutom löpningen, i så fall kan jag varmt rekommendera att prova CrossFit! CrossFit Nordic har prova på 13 varje söndag 🙂

    • Reply
      Helena
      18 augusti, 2011 at 19:14

      Felix…det kan du ge dig f*n på att jag ska testa! Är du där varje söndag? 😀

      • Reply
        Felix
        18 augusti, 2011 at 22:18

        Jepp, jag är där basically varje söndag, men för säkerhets skull kan du ju höra av dig innan 🙂 kom du också Ellen!

    • Reply
      Ellen
      18 augusti, 2011 at 19:27

      Åh, tack för tipset Felix 😉 Låter som något för mig!

  • Reply
    Ellen
    18 augusti, 2011 at 19:25

    Helena, din inställning är inget annat än fantastisk. Visst känner jag med dig och det tråkiga beskedet men dina ord och tankar om att hitta något annat är så kloka (och inspirerande). Du kommer självklart att hitta nya träningsmönster/former, utmaningar och sätta nya mål! Heja Helena, säger jag bara!
    Kram på dig

  • Reply
    Johanna
    18 augusti, 2011 at 19:49

    Åh nej, det var riktigt tråkigt att höra. Men jag blir inte förvånad om du redan i morgon har hittat nya upptåg och äventyr 😉 Stor kram till dig!

  • Reply
    Erika
    18 augusti, 2011 at 19:52

    Åh NEJ! Vad himla, himla tråkigt för dig! Jag vet precis hur det känns efter ha skadat mig först i januari, blivit bra och sen skadat mig mer eller mindre direkt igen i mars och kunnat börja utöva min favoritidrott beachvolleyboll igen först nu, när sommaren går mot sitt slut! Jag vet inte vad jag ska trösta dig med annat än att känslan när man väl är tillbaka är FANTASTISK! Och under tiden kan du passa på att ta hand om dig på en massa andra sätt och testa nya träningsformer.Tufft, jag vet. Lycka till! Kram!

  • Reply
    Sofy
    18 augusti, 2011 at 20:03

    FY. Noooo! Asch! Bryta ihop och pussla nytt, go left and make it right! Jag har ett tips för träningshösten. Testa beachvolley. Det är inget slitsamt alls, men när man kommit en bit in i terminen blir man svettig i alla fall, men KUL det är det från första gången. Dessutom är det liksom lättsamt och man KAN bara inte ta sig själv på blodigt allvar hela tiden, när man är totalt nybörjare på det mesta. ( förutsätter att du inte är gammal volleybollspelare nu). Jag skulle gärna köra en säsong till om det inte var så att det låg så fel för mig där jag nu bor och tiden inte kommer räcka till, men från din del av stan är det inte lika långt. Och så är det KUL som sagt!

  • Reply
    Le! « Energi och Magi!
    18 augusti, 2011 at 20:29

    […] läste fina Helenas inlägg och fick lite tårar i ögonen. Fantastiska kvinna. Så inspirerande att jag bara absolut inte kan […]

  • Reply
    Karin - FitnessochHälsa
    18 augusti, 2011 at 20:29

    Förstår att det känns jobbigt. Lycka till med att hitta andra mål än löpningen! Är säker på att du kommer klara det!

  • Reply
    mamma
    18 augusti, 2011 at 20:30

    Jag kan tänka mej att tröstens ord är överflödiga….men jäkligt trist att läsa. Men men, bara bryta ihop o ta nya tag.Jag vet hur envis du är bara beskedet har fått sjunka in i hjärnan.Med din energi kommer du att hitta andra sätt att träna.Hm…blir kanske cykel nu då till Cykelvasan 2012.
    Va rädd om dej min kära….ses på lördag 🙂
    Varm kram …..

  • Reply
    Elin
    18 augusti, 2011 at 20:59

    Helena! Du är välkommen till till BIM när du vill så ska jag ge dig en omgång! Boxning? Skivstång? Kettlebells? Säg bara till! Stor kram! /Elin

  • Reply
    Åsa
    19 augusti, 2011 at 07:02

    Du är kanske den mest energifyllda person jag känner. Galet trist när man får bakslag. Men du kommer definitivt att hitta glöden i en annan träningsform. Det är jag helt övertygad om. Miss You! <3

  • Reply
    Marre
    19 augusti, 2011 at 07:25

    Men nej. Vad trist. Men jag slår vad om att innan veckan är slut har du hittat några andra, roliga utmaningar att ägna dig åt! Du är ju verkligen inte den personen som sätter dig i ett hörn och ger upp. Upp och kämpa nu, Helena! Du fixar det här! 2 månader går som i ett nafs och kanske har du hittat något ännu roligare under tiden. Kram!

  • Reply
    Alex
    19 augusti, 2011 at 07:35

    Nej va trist 🙁 Men jag vet att du kommer att finna nya äventyr och härliga upptåg. Låt det ta den tid som det tar och sen så kommer du att komma tillbaka starkare än någonsin

  • Reply
    Erika
    19 augusti, 2011 at 09:22

    Ja! Följ med å spela beach 🙂 Jag ska lära dig allt jag kan! 😉 Funkar inte med benhinneinflammation eller andra värre skador men på lite nybörjarnivå kan man absolut skojspela lite!

  • Reply
    Ann
    19 augusti, 2011 at 09:22

    Åh men kära! Fy så otroligt trist och orättvist. Jag får ont i magen. Älskar din positiva livssyn dock, det är en stor och klok person som behärskar tänka så som du gör. Är helt säker på att du kommer frambringa nåt grymt ur det här och sen komma tillbaka vassare än någonsin i löparspåret snart. Och två månader går ju sjukt fort! Heja du, massa kramar

  • Reply
    Magnus
    19 augusti, 2011 at 11:21

    Hej, trist när kroppen inte vill fungera helt. Hoppas du kan börja löpa till slut. Hör av dig om du vill, jag har lite funderingar på vad som skulle kunna göras. M

  • Reply
    Anna
    19 augusti, 2011 at 11:47

    Usch vad tråkigt! Men kärlek, alternativ träning och din positiva inställning kommer få dessa två månader att flyga förbi.

    STOR KRAM!

  • Reply
    Ulrika
    19 augusti, 2011 at 13:05

    Åh jag känner med dig, har precis fått börja löpa igen efter dryga två månaders förbud efter en stressfraktur i vaden under maran som jag fick bryta efter 27 löpta km… Jag passade då på att cykla o upptäckte Ekerös fina cykelslingor, kan rekommenderas! Så håll ut o se fram emot det första (som då kommer vara underbart) löppasset! Vem vet du kanske hittar nåt annat roligare att göra, som att cykla t.ex. 🙂

    Hang in there!
    Kram på dig

  • Reply
    Heja hopp! « Health by Helena
    19 augusti, 2011 at 17:00

    […] kommenteratUlrika om F*n. Eller…äh, jag vet inte.mikael om Tell me…Anna om F*n. Eller…äh, jag vet inte.Magnus om F*n. Eller…äh, […]

  • Reply
    Äntligen!!! « Health by Helena
    30 september, 2011 at 19:48

    […] mil någonsin såklart, men den första på mycket länge…men tidigare än jag trodde för en dryg månad sen. Orolig som attan över att smärtan skulle komma tillbaka, och att jag då skulle få avbryta […]

  • Reply
    Mållös « Health by Helena
    25 oktober, 2011 at 20:34

    […] till historien som någon som helst typ av rekord, men faktumet att jag för ”bara” 68 dagar sedan inte trodde att jag skulle kunna springa alls resten av det här året gjorde att jag jublade inombords när jag faktiskt insåg att jag hade tagit mig 15 000 meter utan […]

  • Leave a Reply