F*n. Eller…äh, jag vet inte.
Ok friends. Torsdag em…och mina stackars underben har äntligen hamnat under lupp. Har lämnat jobbet och landat på Wayne’s (där ironiskt nog Malin Ewerlöf sitter vid ett bord bort…) rakt över gatan med en efterlängtad sojalatte…och jag konstaterar att kiropraktordomen är här vare sig jag vill eller inte: noll cirkulation, överansträngning typ precis överallt och en mer än önskad löparvila (läs: förbud) i två månader. Ridå.
Hej då Stockholm Halvmarathon. Hej då Lidingöloppet. Hej då Topploppet. Hej då Tjurruset. Hej då träningsmål och motivationshöjare. Jag kan ju bryta ihop för mindre och det naturliga vore förmodligen att bli sjukt besviken och bara ge upp.
Snygg tapet och mindre snygga svordomar…
MEN…nu är ju inte det min grej riktigt. Att bryta ihop alltså. Jag måste ju bara tänka om. If nothing goes right, go left liksom.
Jag tar så tillfället i akt och passar på att rannsaka mig själv rejält. Ställer några ledande frågor. Har jag verkligen känt någon glädje i löpningen sedan maran? Har kroppen svarat positivt på träningen sedan dess och blivit starkare och snabbare? Har jag tyckt att löpningen har varit kul många andra minuter än de minuterna som har existerat efter passet? Är det kul att springa när det gör ont? Svaret på samtliga frågor är NEJ.
On the other hand. Har jag den här sommaren plötsligt sett träningsglädje i annat, sånt jag aldrig har tittat åt innan? Vill jag bli starkare och bygga mer muskler? Har jag tänkt ganska länge på att förnya mitt träningsmönster och testa nya träningsformer? Vill jag kunna jogga två dagar i veckan när jag är 80 år utan att ha ont överallt? Finns det viktigare saker i livet än fyra lopp hösten 2011? JA.
Det känns ju såklart j*vligt surt, men jag litar till fullo på min bästa kiropraktor (vars nålar rätt in i mina rumpmuskler var räddningen för att jag ens skulle komma till start i Sthlm Marathon) och tänker göra som hon säger den här gången. Vad jag ska ägna alla mina timmar i veckan åt istället för min älskade(!!!) löpning låter jag dock vara osagt en stund. Jag måste tänka nytt. Hitta andra mål. Fokusera om. Leka kurragömma med mitt löparberoende och inte hitta det på ett tag. Sluta identifiera mig själv med benämningen löpare. I’ll be right back.
(btw…TACK för alla gulliga och upplyftande kommentarer på mitt inlägg imorse, jag ler och hoppas att det trillar in fler…det är ju som att ha en extra familj!)
Du kanske också gillar
Jag föreläser på Utefest!
Löparåret 2020 – en onormal historia
27 kommentarer
Madde
Jobbigt besked. Men som du säger, If nothing goes right, go left!
Du kommer hitta en massa annat som ger dig positiva välförtjänta endorfiner. Hang in there..
KRAM <3
Annica
Du är ju bara alldeles alldeles underbar. Här totaldeppar jag för lite halsfluss som (peppar peppar) går över om ett par dagar. (Men hej, alla har vi våra down moments). Nu är det så slutdeppat för min del. Din inställning är grym och jag kan inte annat än inspireras till tusen. Hejja dig! Du är fantastisk. Så.
<3
Ellinor
Allt sedan jag trillade över uttrycket ”If nothing goes right, go left” har det blivit lite av ett motto för mig, helt klockrent!
Tråkigt för dig att alla lopp blev inställda, men kanske var det meant to be. Precis som du skriver har det kanske mest varit ett tvång (?) att springa och att gilla det. Nu passar det ju jätte bra att testa allt det där andra som du varit sugen på. Om någon klarar av ett sådant här besked så är det du! You go girl!
Kram
Lotta
Du är så jäkla klok att man blir knäsvag. Du gör det enda rätta ochjag är övertygad att du kommer att hitta rätt med eller utan löpningen. Vila nu, ta hand om dig så kommer du att få många stunder av träningsglädje längre fram. Kram
Felix
Inga roliga nyheter… Vet inte om du får träna annat förutom löpningen, i så fall kan jag varmt rekommendera att prova CrossFit! CrossFit Nordic har prova på 13 varje söndag 🙂
Helena
Felix…det kan du ge dig f*n på att jag ska testa! Är du där varje söndag? 😀
Felix
Jepp, jag är där basically varje söndag, men för säkerhets skull kan du ju höra av dig innan 🙂 kom du också Ellen!
Ellen
Åh, tack för tipset Felix 😉 Låter som något för mig!
Ellen
Helena, din inställning är inget annat än fantastisk. Visst känner jag med dig och det tråkiga beskedet men dina ord och tankar om att hitta något annat är så kloka (och inspirerande). Du kommer självklart att hitta nya träningsmönster/former, utmaningar och sätta nya mål! Heja Helena, säger jag bara!
Kram på dig
Johanna
Åh nej, det var riktigt tråkigt att höra. Men jag blir inte förvånad om du redan i morgon har hittat nya upptåg och äventyr 😉 Stor kram till dig!
Erika
Åh NEJ! Vad himla, himla tråkigt för dig! Jag vet precis hur det känns efter ha skadat mig först i januari, blivit bra och sen skadat mig mer eller mindre direkt igen i mars och kunnat börja utöva min favoritidrott beachvolleyboll igen först nu, när sommaren går mot sitt slut! Jag vet inte vad jag ska trösta dig med annat än att känslan när man väl är tillbaka är FANTASTISK! Och under tiden kan du passa på att ta hand om dig på en massa andra sätt och testa nya träningsformer.Tufft, jag vet. Lycka till! Kram!
Sofy
FY. Noooo! Asch! Bryta ihop och pussla nytt, go left and make it right! Jag har ett tips för träningshösten. Testa beachvolley. Det är inget slitsamt alls, men när man kommit en bit in i terminen blir man svettig i alla fall, men KUL det är det från första gången. Dessutom är det liksom lättsamt och man KAN bara inte ta sig själv på blodigt allvar hela tiden, när man är totalt nybörjare på det mesta. ( förutsätter att du inte är gammal volleybollspelare nu). Jag skulle gärna köra en säsong till om det inte var så att det låg så fel för mig där jag nu bor och tiden inte kommer räcka till, men från din del av stan är det inte lika långt. Och så är det KUL som sagt!
Pingback:
Karin - FitnessochHälsa
Förstår att det känns jobbigt. Lycka till med att hitta andra mål än löpningen! Är säker på att du kommer klara det!
mamma
Jag kan tänka mej att tröstens ord är överflödiga….men jäkligt trist att läsa. Men men, bara bryta ihop o ta nya tag.Jag vet hur envis du är bara beskedet har fått sjunka in i hjärnan.Med din energi kommer du att hitta andra sätt att träna.Hm…blir kanske cykel nu då till Cykelvasan 2012.
Va rädd om dej min kära….ses på lördag 🙂
Varm kram …..
Elin
Helena! Du är välkommen till till BIM när du vill så ska jag ge dig en omgång! Boxning? Skivstång? Kettlebells? Säg bara till! Stor kram! /Elin
Åsa
Du är kanske den mest energifyllda person jag känner. Galet trist när man får bakslag. Men du kommer definitivt att hitta glöden i en annan träningsform. Det är jag helt övertygad om. Miss You! <3
Marre
Men nej. Vad trist. Men jag slår vad om att innan veckan är slut har du hittat några andra, roliga utmaningar att ägna dig åt! Du är ju verkligen inte den personen som sätter dig i ett hörn och ger upp. Upp och kämpa nu, Helena! Du fixar det här! 2 månader går som i ett nafs och kanske har du hittat något ännu roligare under tiden. Kram!
Alex
Nej va trist 🙁 Men jag vet att du kommer att finna nya äventyr och härliga upptåg. Låt det ta den tid som det tar och sen så kommer du att komma tillbaka starkare än någonsin
Erika
Ja! Följ med å spela beach 🙂 Jag ska lära dig allt jag kan! 😉 Funkar inte med benhinneinflammation eller andra värre skador men på lite nybörjarnivå kan man absolut skojspela lite!
Ann
Åh men kära! Fy så otroligt trist och orättvist. Jag får ont i magen. Älskar din positiva livssyn dock, det är en stor och klok person som behärskar tänka så som du gör. Är helt säker på att du kommer frambringa nåt grymt ur det här och sen komma tillbaka vassare än någonsin i löparspåret snart. Och två månader går ju sjukt fort! Heja du, massa kramar
Magnus
Hej, trist när kroppen inte vill fungera helt. Hoppas du kan börja löpa till slut. Hör av dig om du vill, jag har lite funderingar på vad som skulle kunna göras. M
Anna
Usch vad tråkigt! Men kärlek, alternativ träning och din positiva inställning kommer få dessa två månader att flyga förbi.
STOR KRAM!
Ulrika
Åh jag känner med dig, har precis fått börja löpa igen efter dryga två månaders förbud efter en stressfraktur i vaden under maran som jag fick bryta efter 27 löpta km… Jag passade då på att cykla o upptäckte Ekerös fina cykelslingor, kan rekommenderas! Så håll ut o se fram emot det första (som då kommer vara underbart) löppasset! Vem vet du kanske hittar nåt annat roligare att göra, som att cykla t.ex. 🙂
Hang in there!
Kram på dig
Pingback:
Pingback:
Pingback: