Lätta och glada ben!

Löpningen går verkligen bra nu! En mil på löpbandet med ökad hastighet för varje kilometer blev min comeback efter ett par dagar av vila och allmän dekadens, och kroppen kändes oförskämt pigg och lätt trots en för mig ganska snabb tid på drygt 47 minuter.

Det verkar onekligen som att det här med att träna utan förväntningar på min kropp är bra för mig, och jag presterar oftare och oftare mycket bättre när jag intalar mig själv att jag bara ska ”köra ett lugnt pass på känsla”. Kanske är jag på väg att släppa lite av mina (ibland extremt tröttsamma) träningsprestationskrav som jag har burit på i några år nu? Jag välkomnar förändringen med ett lugnt leende…det är verkligen inte en dag för tidigt!