-
Ultravasan 90 2017 – en blöt historia, del 4
Förutom vattnet strax efter Läde får Johan en Enervit GT-tablett som jag bär med mig i väskan. Den innehåller lite energi, men främst salter och mineraler Han kan bara inte få kramp nu när vi är så nära! Kramp kan vara väldigt bökigt att bli av med när den väl slår till… Solen skiner nu äntligen, vilket ju är skönt, men det är inte särskilt positivt när det kommer till en eventuell vätskebrist. Vi har redan tappat mycket vätska på våra drygt 14 timmar, blir det soligt och varmt kommer det inte att bli bättre med den saken. I övrigt börjar det bli allmänt stela ben i teamet nu (inklusive mina egna), och…
-
Ultravasan 90 2017 – en blöt historia, del 3
Det känns vemodigt att Camilla är kvar i Oxberg, men vi måste fokusera framåt mot målet i Mora. Att springa i team är verkligen annorlunda mot att bara ha sig själv att ta hand om. För min del krävs det nu mycket mental styrka för att hålla ihop teamet, men samtidigt är det helt underbart att ha stöd i dessa kalla och blöta förhållanden. Jag skulle inte vilja vara utan mina lagkamrater som nu springer här i regnet och tjoar trots att de är stela och blöta. Det är en ofattbart härlig stämning trots pissvädret! 4 kilometer efter Oxberg ligger Gopshus. Där vet vi att vårt älskade supportteam väntar med lunch.…
-
Ultravasan 90 2017 – en blöt historia, del 2
Vi joggar ut från kontrollen i Evertsberg efter ett 45 minuter(!) långt stopp, som sju spöken i våra ponchos. Mina precis bytta skor är redan blöta men jag har slutat bry mig. Det regnar och det får fortsätta regna hur mycket det vill. Jag är bara inställd på att ta mig och teamet till Mora, monsunregn eller inte. Mina mentala nycklar från vandringen genom Nya Zeeland sitter som vanligt där de ska: ”du behöver inte sätta upp ett tält i det här vädret när du kommer fram, du får ta en varm dusch och sova i en varm säng”. Enkelt(?). Vi konstaterar alla att det känns som att vi har…