Born to run
-
Förlåt…
Ja, jag måste be om ursäkt…för jag har ljugit. Jag måste revidera ett uttalande eftersom det har visat sig att sanningen är en helt annan. Jag sa nämligen till en kund idag att känslan han hade i kroppen när han låg och flämtade på golvet efter vår sista magövning var det bästa fredagsmyset som gick att uppleva idag. Jag hade fel. Väldigt fel. Det bästa fredagsmyset är nämligen att med en take away-sojalatte krångla sig iväg med kommunala färdmedel ut till Bosön, sätta sig i en föreläsningssal och bjudas på två timmar fascination och inspiration i form av Micah True – aka Caballo Blanco, ”huvudpersonen” i boken Born to run.…
-
HuRrAaAa!
Återbesök hos David idag. Smärta och skönonda känslor om vartannat, as usual. Ett par pekpinnar, några gliringar (tack, jag can handle it) och lite beröm över att jag hade gjort min hemläxa, vilket egentligen innebar att ge f*n i löpningen och lära mig att andas rätt (sög åt mig mest av det senare såklart…). Och sen…det bästa. Innan jag gick hem fick jag höra de där orden som fick mitt leende att gå runt hela huvudet. Du får börja springa lite lätt den här veckan. Va – redan!?!? MEN. Inte snabbt…max 5.30/km. Inte långt…max 10 km. Inte ofta…max varannan, helst var tredje, dag. Det finstilta säger dock att jag måste stoppa…