Browsing Category

Born to run

Born to run inspiratörer löpning

Förlåt…

Ja, jag måste be om ursäkt…för jag har ljugit. Jag måste revidera ett uttalande eftersom det har visat sig att sanningen är en helt annan. Jag sa nämligen till en kund idag att känslan han hade i kroppen när han låg och flämtade på golvet efter vår sista magövning var det bästa fredagsmyset som gick att uppleva idag. Jag hade fel. Väldigt fel.

Det bästa fredagsmyset är nämligen att med en take away-sojalatte krångla sig iväg med kommunala färdmedel ut till Bosön, sätta sig i en föreläsningssal och bjudas på två timmar fascination och inspiration i form av Micah True – aka Caballo Blanco, ”huvudpersonen” i boken Born to run.

Jag älskade verkligen boken och grät när jag läste den i somras (världsmästare i känslighet), men fr.o.m. idag gillar jag Caballo Blanco bra mycket mer än boken som skrevs om honom utan förvarning(!). Inget ont(?) om boken, men Micah har förmodligen inte fötts med sitt efternamn av en slump. Hela hans uppenbarelse känns liksom så genuin, och hans lyckliga skrattrynkor är det finaste jag har sett på länge…att han dessutom är 58 år gammal(!), men förmodligen har en kropp lika fit som någon som är 20 år yngre, är väl bara att lyfta av hatten för. Vilken inspiration!

Från att ha varit en osund och ständigt festande 22-åring som insåg att han inte ens klarade av EN dags vandring i naturen, till att vara nästan 60 och vara kapabel till att springa nästan hur långt som helst…det säger en del om viljans kraft att förändra.
Just nu vill jag också säga upp mig från livet, dra på mig sandaler och sticka ut på smala stigar in the middle of nowhere och bara springa. Ja, eller iallafall göra en del andra förändringar som tar mig lite closer to the earth, som han förespråkar så starkt. Caballo Blanco är mitt bästa fredagsmys ever.

En glad Caballo…

…och en ännu gladare Helena.
(notera arrangörens present i form av en dalahäst…love it!) 

access rehab Born to run löpning skador

HuRrAaAa!

Återbesök hos David idag. Smärta och skönonda känslor om vartannat, as usual. Ett par pekpinnar, några gliringar (tack, jag can handle it) och lite beröm över att jag hade gjort min hemläxa, vilket egentligen innebar att ge f*n i löpningen och lära mig att andas rätt (sög åt mig mest av det senare såklart…). Och sen…det bästa. Innan jag gick hem fick jag höra de där orden som fick mitt leende att gå runt hela huvudet. Du får börja springa lite lätt den här veckan. Va – redan!?!?

MEN. Inte snabbt…max 5.30/km. Inte långt…max 10 km. Inte ofta…max varannan, helst var tredje, dag. Det finstilta säger dock att jag måste stoppa direkt om jag känner någon som helst smärta…inte sakta ner, utan stanna.
Nu tror ni väl att jag tänker dra iväg och springa fyra mil i veckan, vilket jag i teorin skulle ”få”, men där har ni fel. Jag har nämligen fått lite annat att fortsätta att jobba med också…att stärka upp vissa delar av kroppen där jag är fantastiskt svag och som idag hämmar min kropp att springa rätt och snabbt och långt. Jag och RedCord:en kommer att vara bästa vänner ett tag framöver, så kan vi säga. Skynda långsamt är det som gäller nu, jag vägrar att få ont igen. Vägrar. Har ett mål som jag (och David) sneglar lite mot, och jag hoppas att det kan bli verklighet.

När jag skulle lämna Sveavägen 159 efter dagens renovering knackade dessutom ödet på och sa till mig att min löpning snart kommer tillbaka till mig…där på disken låg något jag inte kan se annat än som ett tecken.

Alltså, jag grät när jag läste Born to run i somras (jag vet, jag är blödigast i Sverige…), och nu kommer Caballo Blanco till Stockholm och föreläser (och han startar i Lidingöloppet dagen efter och jag kommer att älska att se honom ta sig an Aborrbacken)! Bosön den 23 september…och jag ska göra allt för att få bort det som tar upp platsen i kalendern den kvällen. Jag måste få höra hans egna ord och få en fysisk bild av den person som tog över ett par dagar av min sommar.

En kram från en efterlängtad vän, en sashimi och en bio (Source Code – se!) senare och min tisdag var värd namnet. Somnar nöjd…mycket nöjd.