Browsing Category

inspiratörer

Born to run inspiratörer löpning

Förlåt…

Ja, jag måste be om ursäkt…för jag har ljugit. Jag måste revidera ett uttalande eftersom det har visat sig att sanningen är en helt annan. Jag sa nämligen till en kund idag att känslan han hade i kroppen när han låg och flämtade på golvet efter vår sista magövning var det bästa fredagsmyset som gick att uppleva idag. Jag hade fel. Väldigt fel.

Det bästa fredagsmyset är nämligen att med en take away-sojalatte krångla sig iväg med kommunala färdmedel ut till Bosön, sätta sig i en föreläsningssal och bjudas på två timmar fascination och inspiration i form av Micah True – aka Caballo Blanco, ”huvudpersonen” i boken Born to run.

Jag älskade verkligen boken och grät när jag läste den i somras (världsmästare i känslighet), men fr.o.m. idag gillar jag Caballo Blanco bra mycket mer än boken som skrevs om honom utan förvarning(!). Inget ont(?) om boken, men Micah har förmodligen inte fötts med sitt efternamn av en slump. Hela hans uppenbarelse känns liksom så genuin, och hans lyckliga skrattrynkor är det finaste jag har sett på länge…att han dessutom är 58 år gammal(!), men förmodligen har en kropp lika fit som någon som är 20 år yngre, är väl bara att lyfta av hatten för. Vilken inspiration!

Från att ha varit en osund och ständigt festande 22-åring som insåg att han inte ens klarade av EN dags vandring i naturen, till att vara nästan 60 och vara kapabel till att springa nästan hur långt som helst…det säger en del om viljans kraft att förändra.
Just nu vill jag också säga upp mig från livet, dra på mig sandaler och sticka ut på smala stigar in the middle of nowhere och bara springa. Ja, eller iallafall göra en del andra förändringar som tar mig lite closer to the earth, som han förespråkar så starkt. Caballo Blanco är mitt bästa fredagsmys ever.

En glad Caballo…

…och en ännu gladare Helena.
(notera arrangörens present i form av en dalahäst…love it!) 

inspiratörer Okategoriserade styrketräning

Nu vet jag.

Den här onsdagen alltså. Den går ju bara från klarhet till klarhet.
Vaknade utsövd, körde ett par tvättmaskiner, tog en promenad, käkade frukost, stickade ett par varv på årets första halsduk och lämnade hemmet med ett leende långt innan Nyhetsmorgon var slut. Ett par ärenden på stan och sen var det bara att börja ladda inför dagens träningsutmaning.

Inför mitt nya jobb passar jag på att tanka inspiration och kunskap från alla håll och kanter, och klockan 13.00 (pip!) idag var det dags att bli plågad under en timme med 105 kilo PT-kollega. Skräckblandad förtjusning kan jag meddela…en känsla som bara förstärktes för varje minut jag spenderade bland pinnar, hantlar, skivstänger och rep. Han vet att jag tål en hel del stryk och uppenbarligen ville han testa mina gränser lite (det kan vara så att jag har bett lite om det någon gång… 🙂 ). Jag hade vänligt men bestämt meddelat att jag kommer att avbryta om det gör ont någonstans, helt enligt sjukgymnasten Davids bestämmelser.
”Ont” i det här fallet betyder dock inte mjölksyra, så det blev det istället en rejäl överdos av. Det och svett, that is (läs: det rann längs både armar och ben). När första dippen kom och jag kände mig lite snurrig i huvudet önskade jag att det snart var över, tittade bedjande på väggklockan och konstaterade att vi hade kört i…15 minuter. Great.

Efter en timme och 9 övningar (x 3 set!) var jag väldigt trött…och V.Ä.L.D.I.G.T glad över att jag inte åt fast föda en timme innan passet när lunch-hungern satte in, utan istället laddade med en Blueberry Lifestyle-smoothie och sparade min rosa matlåda till typ….nu. Maten hade under passet förmodligen…..sorry……kommit upp samma väg som jag hade svalt ner den. Jag mår fortfarande lite illa, men nu vet jag ju att jag har valt helt rätt yrke. Såhär skulle ju alla få chansen att känna sig minst ett par gånger i veckan!

Brutalt värd matlåda á la Helena.
Försvinnande gott även om armarna är skakiga och det är svårt att äta.

bokrecensioner boktips inspiratörer

Fredagstårar

Motgångar har förmågan att locka fram förmågor som under mer gynnsamma förhållanden skulle ha blivit vilande.Horatius

Ok. Filmen 127 hours. Jag var helt tagen när jag såg den tidigare i år. Nu när jag kom upp till Dalarna i veckan tog jag mig äntligen tid att ta tag i boken ”Vilja av sten”Aron Ralstons egna berättelse från sina skräckdygn nere i bergssprickan. 300 sidor på två dagar blev facit, och jag kan bara konstatera att det inte är så ofta jag sitter och ler, ryser och gråter när jag läser en bok…men idag gjorde jag det. Inte så lite heller. Alltså…jag är helt förstummad över människans förmåga att klara av och överleva vissa situationer. Jag har knappt ord. Iallafall inga som gör Arons bedrift rättvisa. Långt ifrån faktiskt.
Tyckte du att filmen var stark? Läs boken.

Captain Hook – släng dig i väggen.