lopp
-
Ultravasan 90 2016 – the story (part III)
Benen känns fortfarande förvånansvärt pigga när jag tassar iväg från Risberg. Tur det, med tanke på att kommande halvmil återigen blir lite teknisk (omläggning sedan förra året). Det var dessutom på den här delen jag fastnade med en fot i en sten på Ultravasalägret i somras och dök som Superman på stigen. Jag undviker gärna skrubbsår på knäna idag, tack. Det är ganska tomt runt mig så jag kan trampa på i min egen fart, skönt. Jag ler lite över att jag är så mycket piggare idag än jag var den 26 juli när jag sprang här senast. Kanske kan jag ändå känna mig fräsch när jag kommer till Evertsberg…
-
Ultravasan 90 2016 – the story (part II)
Ultravasans bana börjar med att följa vägen där Cykelvasan går, d.v.s. ca. 3 kilometer lätt uppför. Adrenalinet sprutar i kroppen så jag känner inte ens att jag springer uppför, jag får mest kämpa för att hålla nere tempot. Jag har bestämt att inte öppna snabbare än 5.45-tempo och försöka känna efter hur pulsen beter sig. Pulsbandet har jag lämnat hemma, det ger mest väldigt osköna skavsår när jag springer långt och jag känner rätt bra utan det om pulsen verkligen sticker. Temperaturen ligger perfekt runt 10 grader, det är mulet och jag ler över att ha vädret på min sida. Jag springer i t-shirt med ett par lösa ärmar från en…
-
Ultravasan 90 2016 – the story (part I)
57 kilometer skogsväg, 9 kilometer grus, 18 kilometer stig och 6 kilometer asfalt. 90 kilometer löpning mellan Sälen och Mora. I lördags var det äntligen dags för mig att ta mig an Ultravasan 90. Det började inget vidare. På tåget upp från Stockholm i torsdags hade SJ bestämt sig för att dra på ac:n på max och jag frös hela vägen upp till Mora. När jag kliver av tåget är jag torr i halsen, lite hostig och känner mig allmänt hängig. Håller jag på att bli sjuk? Det skulle vara precis världens sämsta timing isåfall. Dricker en kopp te med mamma, kryper ner i sängen och somnar vid 23. Vaknar…