Kissnödig. Nollgradigt i ett kolsvart Stockholm. Oladdad Garmin. Jag är sen till starten, gråter och funktionärerna kan inte hjälpa mig eftersom de pratar ryska och jag svenska. Straffet för min försening? Spring Stockholm Marathon med ett par skidor och två stavar i famnen. Rätt oskön dröm att ha precis innan man vaknar. Minst sagt. Min första och sista marathon-mardröm, tack. 🙂 Numret att följa imorgon… Tur att verkligheten överträffar drömmen ibland. Nummerlappen är uthämtad. Kroppen känns bra. Sömnkontot är påfyllt. Väderprognosen skvallrar om runt +15 och växlande molnighet, 0 mm nederbörd. Många vänner kommer att stå längs banan och middagsbord för 12 personer är bokat imorgon kväll. Bara ett drygt dygn kvar och…

Nej, jag ska inte prata mat…jag ska prata tidsmål. Många frågar mig nämligen vad jag har för mål med mitt första marathon på lördag. Jag har fått den frågan så pass många gånger nu så att det kanske är dags att börja tänka på det på allvar. Det verkade iallafall min hjärna tycka klockan 02.15 inatt när den valde att vakna och börja dra det ett par varv runt i systemet. Ja, det och tusen andra marathon-tankar. En timme höll den igång, en timme av pre-marathon insomnia. Så, vad är då ett rimligt mål för det första marathonloppet men genomför i sitt liv? Vad är rimligt med tanke på att…