Vätskebältet inköpt (tack för alla fina tips!) och ena flaskan påfylld med vatten, den andra med årets marathon-dryck från Maxim (bäst att testa nu och inte då…så att säga). 27,35 kilometer avklarade i ett lagom tempo (5,21 min/km) och tisdagens löparglädje är ett faktum…trots att jag och uppfinningen vätskebälte inte är helt kompatibla ännu. Fattar ni att jag knappt kunde ta ett enda löpsteg efter min vandring för bara ett år sen!? Jag är otroligt nöjd att jag klarade distansen hyfsat smärtfitt och säger bara heja kroppen! Fylld med härliga endorfiner men med tusen ton mer respekt för 42,2 kilometer. Pepp kommer att behövas den 28 maj…tro mig.