Wohoo!
Vätskebältet inköpt (tack för alla fina tips!) och ena flaskan påfylld med vatten, den andra med årets marathon-dryck från Maxim (bäst att testa nu och inte då…så att säga). 27,35 kilometer avklarade i ett lagom tempo (5,21 min/km) och tisdagens löparglädje är ett faktum…trots att jag och uppfinningen vätskebälte inte är helt kompatibla ännu.
Fattar ni att jag knappt kunde ta ett enda löpsteg efter min vandring för bara ett år sen!? Jag är otroligt nöjd att jag klarade distansen hyfsat smärtfitt och säger bara heja kroppen!
Fylld med härliga endorfiner men med tusen ton mer respekt för 42,2 kilometer.
Pepp kommer att behövas den 28 maj…tro mig.
Du kanske också gillar
Pirrig och ultrataggad!
Fantastiska vinterlöpning!
7 kommentarer
Jojohanna
Du är grym! Heja dig och din kropp!
frida
Åh vad jag ska heja fram dig! Minst 1 kilometer på moln efter mina hejarrop!
Jag är så glad för din skull att du kan springa fritt igen!
Johanna Björklunds
Du är ju bäst helt enkelt! Härligt jobbat!
Annika
Ofattbart långt pass, bra tempo och du verkar mer eller mindre oberörd. Det bådar gott tycker jag. Men jag kommer också finnas på sidan och göra marathondebut från åskådarplats. Känns ganska fint det med. Smygstartar liksom… Heja Heja!
Pingback:
Anna
Wow – riktigt bra gjort! Det får du vara stolt över.. 🙂
Kul att träffa dig idag på ToppLoppsfrukosten.
Kram!
Pingback: